Fler personer har sökt hjälp för psykiska besvär sedan pandemin, vilket lett till ett språkligt skifte, skriver amerikanska Vox.

Sajten skriver att ord som ”trauma” ändrat karaktär – från att beskriva en reaktion på en mycket allvarlig händelse till att fungera som paraplybegrepp för besvärliga vardagssituationer. Detta fenomen känner psykologen Anna Bennich igen, även i en svensk kontext.

– Att förlora någon vi älskar i en bilolycka är ett trauma. Att få C på ett matteprov eller vara olyckligt kär är inte det, säger hon. 

Konceptglidning

Magasinet Filter har uppmärksammat att det breddade samhälleliga samtalet om psykisk ohälsa lett till så kallad ”konceptglidning” och kommit att omfatta fler tillstånd än tidigare.

– Att prata om psykisk ohälsa har blivit vanligare och vi har lättare att gå i terapi. Det är i grunden bra, men en negativ konsekvens kan vara att vi tror att det är något fel med oss när vi upplever saker som hör livet till och söker vård för sådant vi kan hantera själva, säger Anna Bennich.

Särskilt inom dejting verkar terapilingot ha brett ut sig.

I februari intervjuade New York Times Helen Fisher, forskningschef för Match.com, som berättade att nya personlighetsdrag letat sig in i topplistan över mest åtråvärda egenskaper hos en partner: ”känslomässig mognad och förmågan att bearbeta känslor”.

Sårbar identitet

Sajten Bustle skriver om att vissa personer upplever att det terapifokuserade språket kan medföra en själviskhet.

Psykologen Siri Helle anser att det kan ha att göra med en upplevd sårbarhet.

– Man bygger sin identitet kring sina sårbarheter, man pratar om trauman, anknytningsproblem eller så. Det finns en risk då att man börjar begära av andra att de ska behandla en som om man vore mer sårbar än man faktiskt är och det kan vara begränsande i relationer, säger hon.