I Expressen beskriver Anders Nunstedt den nya skivan som sjukt mycket Kent.
”Det är dovt, vasst och mollbetonat. Men de skira melodierna och de starka refrängerna räddar låtarna från att bli kajaltung depprock.
/.../
Och trots att Du & jag döden sviktar till på ett par ställen är skivan ett styrkebevis från Sveriges största rockband. Full med integritet, passion, svärta, rocknroll och hits.
Men, helt seriöst, vad är det för omslag? Bilden som pryder Du & jag döden ser ju ut att vara hämtad från en tysk dark trance-samling från -99.” (Anders Nunstedt, Expr)
Götebogs-Postens recensent Johan Lindqvist är påtagligt postiv till Du & jag döden i sin recension.
”Musiken har aldrig haft så många bottnar och Joakim Bergs texter aldrig varit så utmejslat mörka.
/.../
Du & jag Döden kommer att växa ut till en svensk klassiker bredvid Strindbergs Röda rummet, Bergmans Smultronstället, Christer Strömholms samlade bilder och Ebba Gröns We're only in it for the drugs.” (Johan Lindqvist, G-P)
Betydligt mer sval i sin inställning är då Svenska Dagbladets recensent Stefan Malmqvist.
”Och redan innan Du & jag döden ens finns i butik är plattan en försäljningssuccé. Frågan är dock om Kent kommer att kunna krama lika mycket ur den här plattan som de gjorde ur Hagnesta Hill och Vapen & ammunition, deras två föregående alster.
/.../
Ett annat spår som sticker ut är Palace & Main som är en av de tydligaste låtarna här och, gissar jag, en potentiell singel.
Att Du & jag döden är något av en gåta som platta är ändå klart. Låtar som Romeo återvänder ensam och Rosor & palmblad känns så konturlösa att de knappt har en egen identitet.” (Stefan Malmqvist, SvD)
I Dagens Nyheter recenseras skivan på kulturbilagans förstasida. Recensent är Fredrik Strage.
”Titeln ”Du och jag döden” för tankarna till ”du och jag, Alfred”-replikerna ur ”Emil i Lönneberga”, som om liemannen kastar en skugga över den svenskaste av idyller.
/.../
Märkligt nog präglas inte skivan av någon dödsångest. Kent har skrivit betydligt deppigare låtar än så här. Temat tycks inte vara döden utan barndomen. Sju av elva spår innehåller referenser till uppväxtåren: skolgårdsgrus, krigslekar, tonårstankar, studentmössan.
/.../
Den största besvikelsen är att ett band av Kents poetiska skärpa inte får fram något mer väsentligt om vår hädanfärd än ”vi var alla en gång små” och ”vi ska alla en gång dö”. (Fredrik Strage, DN)
I Aftonbladet recenserar Markus Larsson skivan och ger den fyra plus.
”Berg tycks dock ha övergett tanken på att vara lika sårbar igen. Hans unga ambition att skriva så enkelt som möjligt och undvika ansträngda metaforer och liknelser har, förlåt, gått vilse i snön.
/.../
Mellan raderna kan man ana att Berg, precis som på föregångaren Vapen & ammunition, fortsätter att sjunga om vad som händer när tonårsraseriets ideal övergår till vuxen desillusion. Men det är svårt att veta. Orden är ganska diffusa.” (Markus Larsson, AB)