Originaltitel: La Rafle
Betyg: 3 av 5
Regi: Roselyne Bosch
I rollerna: Mélanie Laurent, Jean Reno, Gad Elmaleh, Raphaëlle Agogué, Hugo Leverdez
Vélodrome d'Hiver-räden ägde rum i Paris den 16 juli 1942. Vichyregimen i Frankrike hade köpslagit med tyskarna om att lämna ut ett visst antal judar och fransk polis och franska myndigheter satte razzian, kallad Operation Vårvind, i verket i gryningens timmar. Drygt 13 000 barn, kvinnor och män greps under två dygn. Ensamstående och par fördes till interneringslägret i Drancy utanför Paris. Över 8000 personer, barnfamiljer och andra, varav över 4000 barn, forslades till cykelarenan Vélodrome d'Hiver i 15:de arrondissementet där de uppehöll sig under omänskliga förhållanden, utan mat, vatten eller anständiga möjligheter att utföra sina behov, i fem dagar. Sedan transporterades de till olika läger i Frankrike och vidare från dessa till koncentrationslägret i Auschwitz. Med undantag av upp till ett 20-tal personer som eventuellt kom undan och de som dog till följd av svåra förhållanden, gasades alla ihjäl.
Filmen ”I gryningens timmar” följer Joseph 11 år, hans familj och kamrater, judiske läkaren David Sheinbaum (Jean Reno) och frivilliga Röda korset-sjuksköterskan Anette Monod (Mélanie Laurent från Inglourious Basterds) som åker med barnen hon vårdat under tiden i ”Vél d'Hiv” – till interneringslägren – och fram till slutfärden mot förintelselägret.
Filmpubliken får följa scener där franska regeringsmedlemmar och den franska polischefen i samarbete med tyska nazister planerar att så effektivt som möjligt verkställa massgripandet av Paris judar. Att bara fyra tog livet av sig under razzian sågs här som en framgång även om antalet 13 151 ansågs vara ett misslyckande av polisledningen, då målet var ett betydligt större antal.
Scener med Hitler och hans närmaste män presenteras också, på en solig terrass i Schweiz med kvinnor, barn, hund och tårta såväl som under ett radioanförande, komplett med löddrande mun och raseriskrik.
Att historiska väldokumenterade fakta redovisas väger till filmens fördel. Om biopubliken skulle vara obekant med den här delen av Frankrikes tröstlöst svarta historia är filmen en godkänd genomgång och nyttig repetition av historieläxan.
Boschs film är habilt berättad men inte mer. Det historiska stoffet låter sig dock svårligen trivialiseras. Trots att den är otillräcklig i sin estetik, schablonmässig i sitt hantverk och blir melodramatisk när det minst lämpar sig, ror hon den i hamn med en outtröttlig vilja att berätta hela historien fram till slutet. Det må vara med konventionella medel, men drabbar ändå och stimulerar till eftertanke. Att se den är det minsta man kan göra.
Isabelle Espinoza
Se trailern på den officiella sajten
Betyg: 4/6 Svenska Dagbladet
Betyg: 2/5 Dagens Nyheter
Betyg: 3/5 Expressen
Betyg: 4/5 Aftonbladet