Tv-producenten Marie Nyreröd blev vän med Ingmar Bergman efter att ha gjort flera dokumentärer om honom i början av 00-talet. 2006, ett år innan regissören dog, fick hon också äran att ta över hans nalle Baloo.

– Jag fick Baloo av Ingmar med en lapp där det stod: ”Till Marie att bevara och ta hand om för all framtid från husse sedan 80 år, Ingmar”. Så det gör jag. Den sitter till vardags hemma i min bokhylla, men den börjar bli lite tjatig och skrytsam. Den har varit utställd i både London och Berlin vilket har gett den storhetsvansinne, berättar Marie Nyreröd. 

”Hjälpt att uppvakta kvinnor”

Bergmanveckan pågår mellan 28 juni och 2 juli på Fårö och årets tema är samarbete. Detta med anledning av att filmfotografen och Bergmans ständiga samarbetspartner Sven Nyqvist skulle ha fyllt 100 år.

Men även Baloo påstår sig ha varit viktig för Ingmars konst och har därför krävt att få hålla ett så kallat ”teddy talk”.

– Han har höga tankar om sig själv. Han påstår att han har varit teaterdirektör, att han har hjälpt Ingmar att uppvakta kvinnor och att han har skrivit manus till nästan alla Bergmanfilmer – vilket återstår att bevisa, säger hon. 

Går det att lita på Baloos berättelse?

– Det är klart att björnar har ju inte så stora hjärnor och Ingmar var en man med stor fantasi, så det kanske inte är helt sant, säger Marie Nyreröd lite lurigt.

I fördraget under Bergmanveckan kommer Marie Nyreröd att berätta om Bergmans relation till nallar, tillsammans med Baloo såklart. I arkiven har hon hittat en artikel från 1944 i tidskriften Idun. I den fotograferas Ingmar Bergmans första familj med flera nallar i hemmet. I artikeln framkommer det också att vissa nallar blev kärleksgåvor och att nallen Baloo var chef för Ingmar Bergmans dockteater som han lekte med under uppväxten.

– Det är dock inte samma Baloo som jag har. Den Baloo som finns i tidningen måste vara en förfader. Här står det också att hans fru Else Fisher fick en liten vit nalle i present från Ingmar Bergman, säger Marie Nyreröd.

Levde kvar i barndomen 

Kanske fungerar Baloo som en symbol för alla Bergmans nallar. Han ägde flera stycken under sitt liv och använde dem återkommande i sina filmer.  

Marie Nyreröd tror att psykologen Donald Winnicott, som skrev 70-talsverket “Lek och verklighet”, kan hjälpa oss att förstå Bergmans kärlek till nallar bättre. Hon berättar att Winnicott beskriver nallen som ett övergångsobjekt för det lilla barnet, något som binder ihop barnet med mamman men som barnet helt har kontroll över.  

– Jag tänker att för vanliga barn så försvinner betydelsen av nallarna så småningom, men Ingmar Bergman ville ju leva kvar i sin barndomsvärld och inre värld. Så jag tror att han med flit höll kvar vid det här övergångsobjektet. Han släppte aldrig sin nalle, säger hon och tillägger:

– Många tror kanske att han bara var en dysterkvist som gjorde väldigt svåra filmer, men han var förvånansvärt tramsig, rolig och lekfull.