Ni har redan hört om det i Skavlan och läst det i tabloiderna men nu kommer den där filmen med alla celebritetskidsen.

Det är Pernilla Augusts dotter, Thorsten Flincks dito och en av Stellan Skarsgårds alla skådespelande söner. Om någon av dem dykt upp på egen hand hade man inte reagerat nämnvärt men när de kommer i kändisklunga blir de ju självklart en sittande fågel för den som vill skjuta in sig på nepotismen i branschen (minneslapp till mig själv: försök få in något av barnen på SvT) – men trion gör så pass bra ifrån sig att en attack bara känns ond och dödfödd.

Valter Skarsgård gör Elias, en inbunden och mobbad kille vars vidriga klass”kamrater” gör hans liv till ett helvete. Den ensamstående pappan är tafatt kontaktsökande medan lillebror utgör en ständig smärta i Elias bakdel.

I ett World of Warcraft-liknande online-spel finner han ro, här regerar han och har dessutom en vän och medkämpe i rådiga Sc4rlet. En dag vill hon mötas i verkliga livet, vilket sätter igång konvulsioner i Elias sinne och värld.

Det här är en uppdatering och försvenskning av det belgiska dramat ”Ben X” som i sin tur bygger på en roman, vilken hämtar inspiration från en verklig händelse. Många meta-led blev det där, men de är egentligen ointressanta. Den här historien behöver ingen specifik förlaga, den utspelar sig ju tyvärr dagligen.

För samtidigt som skolorna genom åren fått upp ögonen för mobbning, och reagerar snabbare på det än på min tids skolgårdsbrutala 70-tal, har trakasserierna flyttat in på webben.

Ja, ni känner ju till det där. Man läser om det titt som tätt, om kränkta ungdomar som dukar under eller begår självmord.

Det svenska manuset har skalat bort huvudpersonens autism, Elias är bara lite trulig och udda, vilket skulle kunna ses som en förenkling men lika väl som en renodling – man behöver inte en diagnos för att bli mobbad, det kan drabba vem som helst.

”IRL” är med andra ord en sann film med viktigt meddelande. En timidare och mer pedagogisk kusin till den hårdföra mexikanska ”Smärtgränsen” som gjorde ett snabbt gästspel på svensk repertoar tidigare i höst.

Tyvärr är ”IRL” inte speciellt subtil när den för fram sitt ärende, den sträcker sig så att säga inte bortom sin sentens, ger oss inte mer än det vi ser på duken. Rollfördelningen mellan de goda och onda är tydlig, karaktärsbeskrivningen är skissartad och ingen möda läggs på bakgrundsberättelse till någon av de inblandade.

Kort sagt ingen stor filmupplevelse men utan tvekan ett behjärtansvärt projekt, väl värt en turné på landets skolor.