Årets kulturbudget innehåller en mångmiljonsatsning på barn och ungas läsning. Bland annat ska 55 miljoner kronor avsättas under 2021, och 75 miljoner kronor årligen 2022–2023 för genomförandet av läsdelegationens olika förslag.

Satsningar på läsande har gjorts av många regeringar före den nuvarande, men hittills har inga insatser kunnat vända det som flera rapporter och mätningar under de senaste åren visar: svenska barn läser allt mindre och barns läsförståelse och språkliga förmåga har försämrats.

Tillfälliga projekt

Johan Anderblad var Sveriges läsambassadör 2017-2019, med uppdraget att öka barn och ungas läsning.

– Jag stötte på väldigt många fina läsfrämjande projekt, som gjordes lokalt, i bästa fall regionalt, men sen stannar det där. Erfarenheterna delades inte, utan det var alltid någon på någon annan plats som behövde uppfinna hjulet igen, säger han om sin tid som läsambassadör.

Att följa upp och utvärdera det läsfrämjande arbetet var inte heller alltid självklart.

– Problemet är att det ofta är projektpengar – det är ett år, kanske två, sedan falnar alltihop och man måste börja om på ett nytt ställe, säger Johan Anderblad.

”Ingen tar ansvar”

Läsdelegationen är den sammansättning av läsfrämjande aktörer från olika delar av samhället som ligger bakom de flesta av regeringens nya lässatsningar i budgeten. Läsdelegationens ordförande, Katti Hoflin, delar analysen att det saknats ett mer systematiskt arbete med läsfrämjande i Sverige.

– Som det ser ut nu så är det ingen som egentligen har ansvar för det här, säger hon.

Med den nya kulturbudgeten ska läsdelegationens förslag om att inrätta ett nationellt, ansvarstagande läsråd bli verklighet.

– Läsrådet ska utreda vad som funkar och inte funkar, och ta beslut om vad man kan lägga ner och vad som ska skalas upp. De ska ta ett nationellt ansvar och ett helhetsgrepp om det här istället för en massa olika projekt, som tomtebloss.

Mer samarbete

Att det läsfrämjande arbetet inte följs upp och utvärderas tillräckligt beror enligt Katti Hoflin på en bristande samarbetsförmåga mellan till exempel kultur- och utbildningsdepartementet, och andra institutioner i samhället.

– Det handlar om att kroka arm och jobba tillsammans på ett helt annat sätt, säger hon.