I det gamla industriområdet Snösätra i södra Stockholm har graffitin sedan 2014 haft en fristad. Snösätra har blivit ett slags graffiticentrum, en mötesplats och dessutom ett turistmål. Men nu ska den södra delen av området rivas eftersom det ligger i ett nybildat naturreservat. 

– Jag önskar att de kunde se platsen för vad den är, inte försöka förändra den, säger Mikael Rickman, ordförande i föreningen Kulturkvarter Snösätra. 

Dokumentation inte bevarande

Runt om i Sverige försvinner årligen en mängd graffitiverk. Somliga bevaras dock till eftervärlden i form av fotografier, vilket länge har varit den gängse metoden. Men är det verkligen ett bevarande? 

Nej, inte om man frågar Jacob Kimwall, konsthistoriker vid Stockholms universitet, som 2014 doktorerade med en avhandling om graffiti. 

– Det blir mer en dokumentation. Man byter medium och material, fotot blir bara en kopia av originalverket, säger han 

Platsen en del av verket

När det gäller platsspecifik konst, säger Jacob Kimwall, behöver man förstå att platsen och situationen är en viktig del av verket och kulturarvet. 

I Stockholm har staden de senaste åren byggt lagliga graffitiväggar, många på en prislapp på uppemot en miljon kronor. 

Men några väggar kan inte ersätta Snösätra, här finns 9 000 kvadratmeter med ytor att måla på. Här finns en möjlighet för graffitin att utvecklas på ett naturligt sätt, säger Mikael Rickman. 

Planer på kulturpark

För södra delen av Snösätra finns inte mycket hopp, området är nu naturskyddat och det finns många regler för vad som får och inte får finnas där. Däremot finns det hopp för den norra delen. Staden har planer på att där skapa en kulturpark, säger Kersti Tagesson vid Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelförvaltning. 

Men Jacob Kimwall tycker att det är ett kortsiktigt tänkande, eftersom det på lång sikt är en plats kulturarv som ger den dess värde, identitet och stolthet. Han menar att man bör vara mer varsam. 

– Graffiti brukar kallas den största konströrelsen i historien, och det är tveklöst den mest omdebatterade. Eftervärldens dom blir nog hård om det inte finns ett enda originalverk kvar att diskutera, säger Jacob Kimvall.