Konstnärerna gör upp med Österrikes nationalistiska arv

Publicerad

Konstfestivalen Steirischer herbst i österrikiska Graz är en av Europas mest välrenommerade konstutställningar för experimentell konst. I år är temat hur konsten ska hantera det faktum att snart varje Europeiskt land har ett stort högernationalistiskt parti.

Ett av de största, FPÖ, finns i just Österrike. Hur kan det komma sig att nationalismen växt sig så stark i ett land så uppenbart märkt av sin roll i andra världskriget? Flera konstnärer på Steirischer herbst angriper ämnet genom att se till det nära förflutna.

Tyska Henrike Naumann var fem år gammal när hennes värld vändes upp och ner. Det Östtyskland hon växte upp i försvann och ersattes av ett enat Tyskland. Som femåring kunde hon bara förstå den radikala förändringen genom hur föräldrahemmets konsumtionsvanor ändrades och hur lägenhetens möbler byttes ut.

– För mig som växte upp i det enade Tyskland, förstod jag inget av politiken, utan såg bara estetiken förändras, säger Henrike Naumann.

Återuppståndet Stortyskland

I utställningen Anschluss 90 fantiserar hon om att även Österrike anslöt sig till det enade Öst- och Västtyskland och att ett nytt Stortyskland hade återuppstått. Men inte manifesterat i militärmarscher, utan i 90-talets gräsliga möbelmode.

– Det sätt som folk pratar om estetik påminner väldigt mycket om hur man diskuterar politik, så synen på en stol kan dela folk lika mycket som politiska åsikter. Och radikaliseringen av åsikter sker i hemmet, beslutet att stödja en viss förebild tas i hemmet, säger Henrike Naumann.

Container för nazi-saker

Samma tanke, att radikalisering sker i hemmet är grunden för japanske Yoshinori Niwas verk Withdrawing Adolf Hitler from a Private Space. På ett torg mitt i stan har han ställt upp en container där folk, anonymt, kan slänga militärmemorabilia. 

– Alla former av nazistsaker: affischer, uniformer, foton, böcker, allt som påminner om nazitiden. Och så ställer jag frågan vill du behålla det eller slänga det?, säger han.

Varför?

– Jag är från Japan, bor just nu i Wien, men jag känner att jag som japan är del av samma historia, säger Yoshinori Niwa.

När vi träffar honom har containern precis satts upp, så han har inte hunnit få några saker slängda i containern ännu.

På sina håll är det bokstavligen bara ett tunt lager jord som döljer minnen av andra världskrigets fasor. I Österrike fanns koncentrationslägret Mauthausen, men också ett 40-tal mindre arbetsläger, ett av dem i nära anslutning till Graz, i en liten kurort som heter Aflenz. Kring arbetslägret har Milica Tomic byggt en utställning där hon till en utställningslokal mitt i Stadsparken bland annat fraktat ett stort antal ton jord från arbetslägret.  

– Det är i dag ett område som är helt övergivet, det finns bara ett majsfält där, så om man passerar förstår man inte vad som inträffat på platsen, säger Milica Tomic.

Svårare att blunda

Nu ska hon se till att ett minnesmärke byggs, så att det blir svårare att blunda för historien. Men den här formen av kosmetiska ingrepp görs hela tiden. Därför har hennes jordhög från det bortglömda arbetslägret fönsterplats där man ser rakt ut i en stadspark.

– Här har vi jorden från Aflenz ingen vill kännas vid. Utanför har vi Stadsparken som kommunen vill hålla ren från uteliggare så att den borgerliga fontänen får synas i all sin prakt. Och allt annat vill de bara glömma, säger hon.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer