– Tidigare produktioner som har gjorts i Sverige – och då får vi gå tillbaka en bit i tiden, som Tre kärlekar från 90-talet – blev ju otroligt folkkära. Jag tänker också att en serie som Vår tid är nu, som ju handlar om tiden efter andra världskriget, visar att det finns ett väldigt stort intresse för historiska berättelser om Sverige, säger författaren Ola Larsmo.

Han anser att det finns ett hål i svensk film- och tv-produktion som behöver fyllas med svenska perspektiv på andra världskriget.

– Väldigt mycket av det moderna Sverige formas ju av andra världskriget. Om vi då lämnar de berättelserna oberättade är det lätt att utnyttja det för propaganda. Vi har vaga föreställningar om hur det moderna Sverige formades av kriget, och då kan politisk extremism hoppa in där och fylla det tomrummet, säger Ola Larsmo.

SVT vill satsa

På SVT Drama, som bland annat har producerat Vår tid är nu, finns en medvetenhet om bristen på produktioner om krigstiden.

– Det är ju en helt adekvat analys, vi har inte gjort så mycket. Men det är faktiskt någonting som vi håller på mycket med och pratar om på vår avdelning, och vi har ganska många olika projekt i utveckling som speglar tiden under krigsåren, säger Malin Nevander, utvecklingschef på SVT Drama.

– Vi har en ambition framåt att skildra den här tiden. Sedan måste man komma ihåg att en tv-serie tar väldigt lång tid att utveckla. Det är därför det kanske utåt sett kan verka som att vi på SVT inte håller på med någonting, medan det de facto kokar just nu, säger Malin Nevander.

Berättelser om svensk solidaritet

Enligt Svenska filminstitutet är ansökningarna om pengar för att påbörja produktioner om andra världskriget få.

– Det är flera områden där vi har ett mindre antal ansökningar och där är just andra världskriget ett av dem. Det kanske kan bero på att vi inte har någon direkt tradition eller kontinuitet av att producera historiska berättelser, och dessutom är det dyrt. Redan researchfasen är en dyr historia, säger Magdalena Jangard, chef för enheten för produktionsstöd på Svenska filminstitutet.

Ola Larsmo tänker att många som är ansvariga för filmproduktioner upplever att det redan finns fler svenska skildringar av andra världskriget än det faktiskt gör.

– Man tänker då på amerikanska, engelska eller kanske tyska filmer om killar med hjälm som springer runt och skjuter på varandra. Och så såg det inte ut i Sverige annat än fläckvis. Här finns andra berättelser som handlar om kamp, om vilken hållning landet ska ha, vår öppenhet mot flyktingar och om solidaritet. Och människor som gjorde sitt bästa eller sämsta på den tiden. Och de berättelserna är väldigt gripande om man läser in sig på dem, säger han.