”Jag föreslår att publiken på stadsteatern gör som Rabaeus och går i pausen”. Så skriver kulturjournalisten Gunilla Brodrej i en ganska ilsken artikel hos Expressen i dag.

Johan Rabaeus ska alltså spela i en Lars Norén-pjäs på Stockholms stadsteater. Men mitt i föreställningen måste han i ilfart skjutsas iväg till Friends Arena i Solna, för att sjunga tävlingsbidraget ihop med sina tre vänner i Ravaillacz. Pausen för teaterbesökarna måste därför förlängas, så att Rabaeus hinner tillbaka till andra akten.

”Det känns inte schysst”

– Det känns inte seriöst eller schysst mot de 400 personer som har köpt biljetter. Om man är med i en teaterpjäs så ingår man ett slags kontrakt med publiken, om att nu koncentrerar vi oss på det här – och publiken hjälper till genom att föreställa sig att det som händer på scenen är verkligt. Det är ett samarbete mellan publik och skådespelare, säger journalisten.

Gunilla Brodrej menar att det där kontraktet bryts om skådespelaren drar iväg mitt i det tunga, ångestfyllda Noréndramat. Hon tror att publiken får svårt att koncentrera sig när de ”mutas med fika” och får en extra lång paus. Det blir svårt för dem att inte tänka på Rabaeus utflykt när de slår sig ner för andra akten, menar hon.

”De måste försvara konsten”

Men det handlar inte bara om en bruten koncentration. Gunilla Brodrej blir även upprörd över att Rabaeus verkar prioritera Melodifestivalen – som hon tycker är ett för stort spektakel, långt från konst.

– Teater är konst. Jag förstår att skådespelare, som får så uselt betalt, vill göra annat också. Men när det nu är en sådan drive och så omåttligt mycket mediautrymme för Melodifestivalen – då tycker jag att de som håller på med konst ska försvara den. Sammanfattningsvis är detta något av ytlighetens triumf över konsten.

Hur tycker du att Johan Rabaeus borde ha hanterat krocken?

– I det här fallet vore det bättre om de ställde in föreställningen och lät folk få pengarna tillbaka, säger Gunilla Brodrej.