Ulrika Milles om romanen

Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
Ulrika Milles om Elin Anna Labbas romandebut. Foto: Jessica Gow / TT / SVT

Recension: ”Far inte till havet” av Elin Anna Labba

Uppdaterad
Publicerad

Efter fackboken ”Herrarna satte oss hit”, om tvångsförflyttningarna av samer, romandebuterar nu Elin Anna Labba. Kulturnyheternas litteraturkritiker Ulrika Milles beskriver ”Far inte till havet” som en om en ny ”Aniara”: en sång för dem som inte lyssnar.

Elin Anna Labba, som Augustprisades 2020 för fackboken ”Herrarna satte oss hit”, om tvångsförflyttningarna av samer, debuterar med romanen ”Far inte till havet”, om samebyarna som dränktes när Sverige blev modernt under 1900-talet och behövde vattenkraften för den växande industrin. Byar dämdes över: marker och hem lades under vatten. Utan förvarning, ersättning eller ursäkt från staten.

Här hanterar den kvinnliga treenigheten Modern, dottern och den heliga mostern på olika sätt övergreppen och hemlösheten. Motstånd, tystnad, anpassning. Antihjältinnan till mamma bygger ett illegalt hus fast hon är nomad – sådana ska bo i kåta och vandra på andras order.

Det sorlar av röster i den kollektiva berättelsen. En stark och bedjande röst är sjöns eget tal. Det både iskalla och metaforiska vattnet som ett av språken vi har för att förklara våra liv. Nu dränker det världen, men ger också ny förståelse. ”Språket sitter i marken och du har inte sett sådana här stränder”.

Det finns mycket att tycka om i den här romanen som också spiller över alla breddar. Den berättar om priset för att anpassa sig och om priset för att göra uppror, dubbelbestraffningen som gör människor försvarslösa.

Samtidigt kvinnohistoria, en friktionsfylld mor-dotter-skildring där tankar och samtal, ofta oöversatt nordsamiska, märkligt nog utan att det minskar förståelsen, bara skärper textens närvaro. Den medelålders dottern Ingá, i sin strid med glömskan och hemlösheten, har nog systrar hos Ann-Helen Laestadius, Karin Smirnoff och Kerstin Ekman.

Mellan raderna en sorg över allt vi förlorar nu i klimatkrisens tid. ”Far inte till havet” som en ny ”Aniara”: en sång för dem som inte lyssnar?

Sjungen i en smutsig realism som luktar av rök, sik, mögel och gammalt ylle. Vemodigt. Som skrivet i vatten.

Och ändå: ett sånt siktdjup!

”Far inte till havet”

Författare: Elin Anna Labba

Förlag: Norstedts

Antal sidor: 377

Språk: Nordsamiska och Svenska

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.