Ljudmila Ulitskaja, hyllad och prisbelönt för sina böcker försökte länge stanna i Moskva. Hon protesterade öppet mot Putins regim och visade sitt stöd för demokratiska rörelser.

Dagen efter krigsutbrottet i fjol skrev hon om den skam och smärta hon kände inför invasionen. En vecka senare hade hon i likhet med många kulturpersoner lämnat sitt hemland. Ett beslut som troligtvis är för alltid.

– I Ryssland lever man alltid farligt. Under hela min livstid har alltid någon av mina vänner suttit i fängelse. Sådana levnadsvillkor är typiska för ett land där säkerhetstjänsten har makten, säger hon.

Exilen – en nödvändighet

Sedan kriget inleddes i februari har allt fler ryska kulturarbetare och intellektuella lämnat Ryssland. Men situationen är inte ny, menar författaren Ljudmila Ulitskaja. Redan för hundra år sedan var ryssar i exil förekommande. 

Revolutionens egen poet Vladimir Majakovskij stannade själv kvar i landet innan han tog sitt liv – 36 år gammal.

– De som gick i exil överlevde åtminstone. Om inte Ivan Bunin och Vladimir Nabokov hade farit hade vi gått miste om en betydande del av den ryska 1900-talslitteraturen, säger Ljudmila Ulitskaja. 

Hoppas på fredliga förändringar

Nu, bosatt i Berlin följer hon på avstånd händelseförloppet mellan de två grannländerna. Hon hoppas att situationen kan stärka Ukraina som nation och att en mer demokratisk framtid väntar hennes hemland. 

– Måtte det inte bli någon blodig revolution. Måtte de förändringar som landet är moget för genomföras fredligt. Och att landet kan styras av mer konstruktiva yrkesmän – inte av före detta säkerhetsmän. Det är vad jag verkligen önskar. 

Hela reportaget om Ljudmila Ulitskaja finns att se i Babel på SVT Play.