Det finns viktiga skillnader mellan Yung Lean och Lorentz. Om Yung Lean är den konstnärlige och svåre, så är Lorentz den mer publikfriande, hittiga rap-croonern. Men ställda mot dagens nya, unga rappare är det snarare vad de har gemensamt som blir tydligt.
Yung Lean och Lorentz representerar den hiphop som var stor under tiotalet: En blandning mellan sång och rap, pop och hiphop, ofta i moll och mycket autotune. Båda är inspirerade av rnb och använder sig av tydliga, typiska syntljud. Det rör sig om komplicerad kärlek eller någon slags mörker. Det är personligt och grubblande – närmast en slags dagbokshiphop.
Kontrasten är vass mot dagens nya unga hiphop som snarare är kaxig och skrytig – en tillbakagång till gangstarappen. Mansrollen är hård. En förenkling: när Lorentz rappar om att vara kär rappar Einár om att bli avsugen. När Yung Lean rappar mörkt, drömskt och filmiskt om knarkupplevelser, rappar Z.E om droger i samma mening som vapen och tung kriminalitet, och det finns en direkthet och enkelhet över det. Det ska låta lite hemmagjort och snabbt hopsvängt – alltså rätt långt från Lorentz och Yung Leans skivor, till synes producerade med pincett.
Hur är det möjligt att Lorentz och Yung Lean som bara är i tjugoårsåldern redan känns närmast gubbiga jämfört med de nya hiphoparna? Som om de tillhörde en äldre generation? I takt med att hiphop som genre växer ökar efterfrågan och det finns ständigt plats för nya rappare.
Men det finns också ett klassperspektiv. Yung Lean och Lorentz är södermalmsrappare från innerstan medan Z.E med flera ofta vuxit upp under tuffare förhållanden med mindre pengar och faktiskt levt mycket av det hårda liv de rappar om. De nya rapparna har också tagit sig fram nästan helt för egen maskin och fyller tydligt ett tomrum för många.
Så nej – Yung Leans och Lorentz musik ligger inte längre i framkant. Men på ett bakvänt sätt behövs de mer nu, när de inte är mainstream. Att de plötsligt står för något annat än majoriteten i sin genre gör dem mer intressanta och det de saknar i direkthet och slagkraft tar de igen i kvalité – både vad det gäller texter och beats.