Lady Hideko har kuvats av sin perversa och sadistiske farbror sedan barnsben men blommar ut när hon träffar Sook-He. Det som följer är en stundtals mästerlig dramathriller om både destruktiv misogyni och passionerad sexualitet i visuellt makalösa scenerier.

Chan-Wook, mest känd för sin våldsamma hämndtrilogi ”Oldboy” har gjort en adaption av Sarah Waters kriminalroman ”Fingersmith” från 2002, men har förflyttat sig från viktorianska England till 1930-talets Korea, som under den perioden ockuperades av Japan. 

– Det adderade ytterligare ett lager som låter publiken reflektera kring kolonialism. Det fanns många överklasskoreaner som levde under den perioden som ville överge sin koreanska identitet och bli japaner. Det är något som lever kvar i delas av den koreanska överklassen idag men nu vill man hellre bli amerikan,  säger Park på en takterass till ett av Cannes lyxhotell.

”Ett tyst antagande”

Även om publiken i Cannes är vana vid homosexuell kärlek har inte frågor om homosexualitet riktigt konfronterats i sydkoreansk mainstreamfilm tidigare, menar Park.

– Jämfört med Europa kan man säga att Sydkorea är ganska konservativt på det sättet. Det finns ingen censur men ett tyst antagande om att publiken kommer att bli obekväm av ämnet.  

– Jag läste bokförlagan och tyckte att den var jätteintressant. Den bara råkade innehålla homosexualitet. 

Krut på sceneriet

Liksom i föregångaren ”Stoker” har Park lagt väldigt mycket krut på scenografin, som i Hideoks farbrors hus, vars design är en fusion av brittiskt och japanskt. I sitt biliotek tvingar han Hideko hålla pornografiska uppläsningar och bisarra fetishuppvisningar med en docka av trä inför sina manliga vänner. 

– När jag försökte berätta historien och skildra karaktärerna slutade det med att jag höjde nivån av estetik för att berättelsen krävde en högre visuell kvalitet. När man ser på vad farbrodern har byggt upp så är det ett eget slags kungarike där han uppfostrar sin brorsdotter för ett enda syfte. Farbrorn letar efter skönhet i vissa konstformer, även om det rör sig om perverterad konst. Så därför finns ett visst krav på elegans för att kunna visa världen de här karaktärerna lever i. 

Männens sexualitet skildras som väldigt misogyn och sadistisk medan kvinnornas präglas av en genuin passion för varandra. Skulle du säga att du gjort en feministisk film?

– Ja, det är de värderingarna jag är ute efter. Om jag har lyckats nå det målet är upp till publiken att bestämma.