Porträtt av ursprungsbefolkningar och icke-vita människor som barbariska, osofistikerade och dumma. National Geographics redaktion har under lång tid präglats av en rasistisk syn på världen, det säger nu tidskriften själv.
– Vi är tvungna att äga vår egen historia för att kunna gå bortom den, säger National Geographics chefredaktör Susan Goldberg i en intervju med nyhetsbyrån AP.
Lättklädda vildar
Sedan 1888 ges National Geographic ut en gång i månaden i USA. Med åren har upplagan blivit enorm – tidskriften ges ut i 27 länder och är översatt till 25 språk – och i slutet av 90-talet lanserades även National Geographics tv-kanaler. Bonnier Publications började ge ut den svenska versionen av tidskriften, National Geographic Sverige, år 2000.
En undersökning gjord av John Edwin Mason, professor i fotografisk historia vid University of Virginia, har visat att National Geographic fram till 70-talet visat upp icke-vita människor från främmande länder som exotiska vildar, ofta lättklädda eller nakna, helt i linje med många rasistiska klichéer som återfinns i västerländsk populärkultur.
Mason beskriver hur mörkhyade personer på National Geographics bilder sällan vistades i städer eller var omgivna av till exempel bilar, flygplan eller fabriker. Kvinnor från urpsrungsbefolkningar blev ofta porträtterade som vackra, lättklädda amasoner.
Påverkat mångas världsbild
Samir Husni, professor vid University of Virginia, har sagt i en kommentar till undersökningen att National Geographic, som nu når runt 30 miljoner människor världen över, under denna tid ofta var amerikanernas första fönster ut mot resten av världen och därmed kan ha haft en stor inverkan på många människors världsbild.
Erkännandet av den rasistiska bakgrunden kommer i en tid där även andra medieföretag börjat ransaka sitt förflutna, skriver AP. Tidningen New York Times har nyligen skapat en sektion för postumt hyllande av “förbisedda” kvinnor, sedan de erkänt att merparten av deras publicerade dödsrunor genom historien handlat om vita män.