I dokumentären “Hugo Alfvén – drömmen om en ny värld” fokuserar journalisten Ditte Hammar på hur Alfvéns konstnärskap speglar dåtidens religiösa och filosofiska idéer. I dagböcker och brev framträder en Alfvén som tidigare varit otillgängliga för forskarna.

– Han influerades av filosofen Nietzsche och författaren Ellen Key och den tidens ödesfrågor. Det handlade till exempel om att man upplevde att maskinerna höll på att ta över, säger Ditte Hammar. 

Ifrågasatts

Hugo Alfvén föddes 1872 och anses vara en av Sveriges främsta nationalromantiska tonsättare, känd för sina orkesterverk och körarrangemang av svenska folkvisor, som stycket Midsommarvaka från 1903.  

– Han är fortfarande väldigt stor, hans körsånger sjungs hela tiden och hans orkestermusik spelas ofta vid högtider, säger Ditte Hammar.

Alfvén har samtidigt ifrågasatts. 1941 reste han till Norge och höll en konsert på inbjudan av Vidkun Quislings regering. Forskare framhåller att Alfvén inte var nazist utan snarare naiv och i behov av pengar. Musikern Svante Henryson menar dock att de här sidorna av Alfvén har kommit i skymundan.

– Jag tycker att vi ska fortsätta framföra hans musik men också hålla det som hände under andra världskriget levande, där han var en del i legitimerandet av nazismen, säger han.

”Var för obekvämt”

När Svante Henryson i fjol skulle medverka i en hyllningskonsert till Alfvén, som arrangerades av Musikaliska akademien och Berwaldhallen, skrev han ett arrangemang som problematiserade Alfvéns tyskvänlighet. Arrangemanget ströks sedan från programmet.

– Jag tror att de valde bort det för att det var för obekvämt, säger han.

Enligt Musikaliska akademien passade inte arrangemanget in i sammanhanget.

– Man kan jämföra det med ett bröllop, där Svante Henryson skrev en begravningshymn. Därmed inget sagt om innehållet, säger Fredrik Wetterqvist, ständig sekreterare vid Musikaliska akademien.

Berwaldhallen vill inte lämna någon kommentar till Kulturnyheterna.