Betyg: 2 av 5
Originaltitel: Cracks
Regi: Jordan Scott
I rollerna: Eva Green, Juno Temple, María Valverde, Clemmie Dougdale
Jordan Scott, dotter till Ridley Scott och systerdotter till Tony Scott gör sin långfilmsdebut med ”Cracks” (Oskuldens tid).
Livet på en internatskola för flickor, här i 30-talets engelska övärld, är klassisk mark för genren homoerotisk svärmerifilm och för historier om unga kvinnors febriga vänskaper och undertyckta passioner... Minns exempelvis internatskolefilmen ”Lost and Delirious” (2001) av Léa Pool.
Laget med särskilt begåvade unga simhopperskor har en privilegierad ställning på skolan som favoriter till ledaren och lärarinnan Miss. G.
Eva Green spelar det omsvärmade föremålet för kärlek perfekt. Den dyrkade konstnärssjälen och rebelliska lärarinnan Miss G vacker, mystisk, erfaren- enligt alla konstens regler... även om hon inte verkar må så bra – och alla äventyr och erfarenheter som hon antyder att hon haft och som hon berättar om, när upplevde hon dem?
En spansk flicka, Fiamma, (María Valverde) med aristokratisk bakgrund, blek hy och benägenhet till astmaanfall anländer till ön och ansluter sig till simhoppslaget. Hon vill inte foga sig i det allmänna svärmeriet av den allt bräckligare lärarinnan. Miss G faller för den självständiga flickan, simhoppslagets hierarkiska ordning rörs om och det blir gnabb där det förr bara fanns beundran.
Sen händer...ingenting.
Blir medlemmarna i simhoppslaget anarkistiska, gör de uppror? River kärlekssveken isär några vänskaper eller krossas några hjärtan? Nepp. Vad står på spel? Vet inte. Några visuellt imponerande naturbilder får ersätta det här.
Men en astmaspray i handen på en blek flicka måste ändå betyda något, lika säkert som att en pistol i en ibsenpjäs betyder något?
Eh, eller? Men vad är poängen och vem är det meningen att man ska bry sig om?
En ofullbordat manus utan viktiga konflikter, vändpunkter eller klimax gör tyvärr att en film med lovande vackert stämningsskapande foto och potentiellt livsfarliga karaktärer i en flugornas herre-inspirerad social sammansättning – tyvärr inte kommer till skott.
Vems utveckling som är intressantast verkar vara oklart för filmmakaren och slutets knorr kommer som en likgiltig överraskning.
För vad spelar det för roll att några måste offras när de inte riktigt fyller någon funktion eller står för någon utveckling? (att det skulle gå dåligt för den lesbiska karaktären visste väl alla?)
Att visa lärarinnan Miss G må dåligt och sen må sämre, även om hon gör det i en underskön omgivning och gestaltas av en utomordentlig skådespelare, räcker inte för att bära en hel långfilm. Det räcker bara till en tråkig sjukdomsberättelse med löften om dramatik och känslor som aldrig infrias.
Isabelle Espinoza
Se trailern på den officiella sajten
Betyg: 3/6 Svenska Dagbladet
Betyg: 4/5 Dagens Nyheter
Betyg: 3/5 Expressen
Betyg: 2/5 Aftonbladet