Foto: TT

Glitter och vardagskamp: Lill-Babs var sinnebilden av en svensk stjärna

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

Lill-Babs kom långt på att bara vara en tuff brud i lyxförpackning, men ännu längre genom att samtidigt visa sin hjärtliga, jordnära och inte minst hårt arbetande sida. Inget uppdrag verkade vara för litet för denna ovanligt närvarande röst och urmodell på svensk storstjärna, menar Kulturnyheternas Per Sinding-Larsen.

Per Sinding-Larsen

Musikkritiker

Landets mest folkkära och evigt yngsta artist – Lill-Babs – sken med en röst och person på ett sätt som ingen annan här hemma under sin nästan sju årtionden långa karriär. 

Barbro Svensson från Järvsö slog igenom för snart 60 år sedan när hon på skämtsam hälsingedialekt framförde Stikkan Anderssons ”Är du kär i mig ännu, Klas-Göran?” med Simon Brehms orkester.

Barbro ”Lill-Babs” Svensson 1938-2018

Det blev en landsplåga (så kallades superhits på den tiden). Som följdes upp med hennes mest kända sång, ”En tuff brud i lyxförpackning”, från 1961.

Redan på de två åren och spåren hade hon, och folkhjärtat, hittat hem i hennes artisteri.

Sverige hade fått en jänta, lady och raggarbrud i ett. Starten på hennes livslånga karriär som en av landets mest kända och omtyckta artister kunde inte varit mer sammanslaget blågul.

Detta – tillsammans med hennes oerhörda flit och knog – gjorde henne lätt att känna igen ur urklassiska svenska lagom glittriga mått mätt. 

För Lill-Babs verkade jobba jämt. Krogshower, folkparksturnéer, musikaler, TV-program, Melodifestivalsmedverkan samt samarbeten med Quincy Jones, Sammy Davis, Barbro Hörberg och Lars Forsell. Och runt 100 skivsläpp. Listan är lång på allt hon hunnit med under åren. 

Vännen Siw Malmqvist sa till TT idag att Lill-Babs (som hon jobbade med så sent som i januari) alltid sa att ”det ska gå” under repetitioner och förberedelser.

Vem blir förvånad över att höra en sådan sak? ”Det ska gå”! Har man som hon vuxit upp i en stuga utan vatten och toalett i Hälsingland så ingår det gissningsvis en dos naturlig vardagskamp. 

Men, det stannade inte där. Eller med det glittriga och nära. Lill-Babs förmåga att alltid vara med till hundra procent – i samtal eller på scen – oavsett vad det handlade om – gav hennes musik och person en sorts unik närvaro av sällsamt slag. Du hör det i ”Leva livet” och ”Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka Dot ”. Eller när hon möter en autografjägare i vimlet på ett varuhus i Stockholm. Ingen stund verkade vara mindre värd i hennes liv. Som jag trodde skulle pågå ett bra tag till. Jag hade inte förvånats om jag hade masat mig iväg mig på Lill-Babs 70 år-på-scen nästa år. 

Det är en evigt ung röst som lämnat oss idag, blott åttio år gammal.

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Barbro ”Lill-Babs” Svensson 1938-2018

Mer i ämnet