Det framgår i titeln såväl som i trailern: det här är en konceptfilm. De sju stegen är Elles (Veronica Maggio) garanti för att inte bli sårad i kärlek. De är både logiska och troliga, i alla fall de första sex. Först blir man förälskad, sedan dippar känslorna, därefter fördjupas relationen innan det blir det vardag och då måste man sikta in sig på nytändningen annars slocknar alltihop. Men det sjunde steget då? Ja, det är filmens stora hemlighet och driv.

”7 steg” har redan en hajp kring sig, det är inte bara Maggios debutfilm, hon är också högst involverad i manus och idé. Men varken titel eller trailer gör den rättvisa, det här med stegen är snarare en täckmantel för en tossig relationshistoria med spänningsmoment.

Vanliga snubben Josef (Joel Spira) blir nämligen helt knäckt av att Elle försvinner spårlöst precis när de nått sjätte steget. Varför gör hon det? Kommer han någonsin förstå? Det som följer är rena rama deckaren. Josef hittar ledtrådar, följer upp spår och löser gåtor. Snart infinner sig frågan: vill Elle ens bli hittad eller handlar jakten om honom själv?

Bilden av kärlek som bara kan uppnås genom prövning har stötts och blötts i filmer som ”Eternal sunshine of the spotless mind”, ”Paper towns” och ”Blue Valentine”. Men sämre förlagor kan man ha, ”7 steg” är en film som känns genuin i sin konceptighet. Visst, Maggios Elle är farligt nära en karikatyr men vi får också reda på varför förställdheten är hennes följeslagare.

Det är befriande med originalitet i en berättelse om att våga satsa på kärleken. Insikten är ju (alltid) att inga garantier i världen kan hindra eventuell hjärtesorg, själva chansandet är grejen. Jag är inte säker på att filmen illustrerar det på ett helgjutet sätt, men det spelar mindre roll.

Denna knastriga kärlekshistoria med två lika vanliga som ovanliga huvudpersoner gör att man känner någonting som liknar förälskelse.

Fler filmrecensioner här.