Antoine och Olga, ett franskt medelålders par med hög utbildning och gott om livserfarenhet som dragit sig tillbaka för att bruka jorden vid en bergsby på den vackra norra spanska landsbygden. Deras tomater är de bästa på marknaden i byn, och tillsammans verkar de ha hittat ett hem i främmande land.

I helvete heller, säger deras grannar. Bröderna Xan och Lorenzo har bott i byn hela sina liv och vill verkligen inte välkomna sina nya grannar.

De mobbar, trakasserar, hotar, och förgiftar snart fransosernas grödor. Bråket eskalerar. Men det går långsamt, brinner sakta och visar främlingsfientligheten olika fula nyanser.

Bråket – löst baserad på en verklig händelse – speglar också samhällets motsättningar mellan stad och land, akademisk övre medelklass och ”bondlurkar” – där till och med polisen i byn tycker att Antoine bär skuld genom som blotta närvaro.

Regissören Rodrigo Sorogoyen lyckas med trolleritricket att ge publikens sympatier till de utsatta fransoserna, men ungefär halvvägs förstå grannbrödernas motiv bortom ren sadism. Det är innan allt når en punkt utan återvändo.

Brödernas bitterhet kommer av faktum att Antoine vägrat rösta ja för att upplåta bergsbyn åt vindkraftverk, och således snuvat bröderna på pengar. Vad har han för rätt, som bara kommit för att ”lajva” att bestämma hela byns öde?

På ett större plan är ”De ovälkomna” en studie i hur vi stöter bort ”Den andre” – även om rollerna här är något omvända än vanligt. Michael Hanekes ”Det vita bandet” – om övergrepp i en tysk by innan första världskrigets utbrott – hade en liknande tematik.

”De ovälkomna” är helt klart både en välspelad och tidsenligt obehaglig thriller.

De ovälkomna

Betyg : 4