Idén till ”Dream Scenario” föddes när den norske regissören Kristoffer Borgli hörde talas om amerikanska college, där professorer fått sparken efter olika anklagelser. Ibland för något vagt, som att de sagt någonting okänsligt som fått eleverna att känna sig ”otrygga”.

Något liknande drabbar professorn Paul Matthews, spelad av Nicolas Cage som kanaliserat sin egen ”memeifiering” till en av sina bästa roller någonsin.

Paul är en medelålderskrisande man som blir kändis när han poppar upp i sina elevers- och så småningom hela världens drömmar.

Berömmelsen ger Paul en rejäl egoboost, och han hoppas äntligen kunna ge ut sin akademiska bok. Det är inte intressant för hans PR-team, som vill använda Pauls enorma ”plattform” för att sälja läsk.

Det är en träffsäker poäng kring samtidens dystopiska kändisskap genom viral exponering – det spelar ingen roll varför du är känd, så länge du är känd nog att sälja ut.

Men berömmelsen blir allt mer problematisk för Nick, som snart börjar bete sig som en våldsam sexbrottsling i flera personers drömmar. Det leder till en hård dom genom internets folkdomstol följt av en förnedrande ursäkt som förstås också blir viral.

Kristoffer Borgli använder sin svartsynta satir för en psykologisk studie över hur Paul långsamt förlorar sig själv när han försöker anpassa sig till kulturens lynniga grupptänk.

Vem som helst kan bli ett meme och bli berömd, men också förlora hela sitt liv om någon känner sig ”otrygg”. Nick må vara oskyldig i den verkliga världen, men ingen bryr som om sanningen när känslor, snarare än fakta, blivit måttstock för att avgöra en annan människas öde. ”Dream Scenario” sätter fingret på de här tendenserna med smärtsamt rolig precision.