Sedan den stilbildande 90-talsdebuten ”Slacker” har Richard Linklater rört sig mellan genres med en nästan provocerande lätthet. Romantiskt drama i ”Before”-trilogin, animerad science fiction i ”A scanner darkly” och uppväxtskildring i ”Boyhood”, för att nämna några höjdpunkter.

Den delvis verklighetsbaserade ”Hit man” är ett mer bagatellartat alster men visar ändå hur hög Linklaters lägstanivå är.

Gary Johnson (Glen Powell) bor i New Orleans och lever ett stilla liv med sina katter. Han är psykologi- och filosofiprofessor på deltid och extraknäcker för polisen under täckmantel som lönnmördare. Han gör allt för att förverkliga sina potentiella ”kunders” fantasier, inklusive knäppa peruker – innan han ser till att de blir gripna. Det blir viss buskis men stannar på rätt sida av ”cringe”-gränsen.

En dag poserar Gary som ”Ron” och träffar den utsatta kvinnan Maddy Masters (Adria Arjona). Hon försöker hyra ”Ron” för att mörda sin våldsamme man men Gary blir förälskad och övertalar henne att tänka om. ”Ron” visar sig tyvärr vara oemotståndlig, så Gary tvingas fortsätta charaden för att förverkliga sin kärlek och fastnar i ett dubbelspel mellan polisen och Maddy, som visar sig vara farligare än han räknat med.

Den otippade blandningen av noir, romantik, thriller och komedi funkar överraskande väl i detta inverterade ”Barry”-upplägg.

Linklater lyckas också väva in tematiken från Garys psykologilektioner i hans egen situation. Både jaget och överjaget för stå tillbaka när Gary plötsligt går fullt ut på detet och äntligen (?) bejakar sin mer primitiva och passionerade sida.

”Hit man” är Richard Linklaters 23:e långfilm. Lättglömd men samtidigt en okomplicerad njutning. Som perfekt för en date.