Vad skulle hända om man kastade de sociala reglerna åt sidan, om man bara struntade i att “optimera” och “sälja in sig själv”? Ernst de Geers underhållande film tangerar stundtals Ruben Östlunds och Anna Odells skildringar av grupptryck och den rent farliga stämning som uppstår när någon bryter mot konventionerna. På så sätt har den också släktskap med modern “cringe TV”, som “Simma lugnt Larry” och “Nathan for you”.

Här är det Vera (Asta Kamma August) som tillsammans med pojkvännen André (Herbert Nordrum) fått chansen att inte bara finslipa “pitchen” för deras hälsoapp, utan också presentera den för viktiga, potentiella investerare. Men Vera börjar uppträda irrationellt och allmänt oskönt. Hon har en låtsashund, vill ha sex, påpekar att pojkvännen ljuger om böcker han läst. Hon är helt enkelt jättejobbig. Vad har hänt? Kan hypnosterapin som ska hjälpa henne med att sluta röka ligga bakom personlighetsförändringen?

Filmen är ett lustmord på allt vad företagskultur, “säljsnack” och “anpassning” heter. Den är motsatsen till den lilla kulturdebatt som förts kring hur man blir omtyckt, eller “likeable” på engelska. Vilket såklart är roligt. För vad säger det om en kultur att man släpper böcker med tips och knep om hur man umgås med folk?

Asta Kamma August gör verkligen mesta möjliga med sin roll, vilket smittar av sig på filmens energi. David Fukamachi Regnfors är imponerande jobbig som pitcharkungen som säger sig vilja ruska om och utmana men som i slutändan givetvis räds all form av förändring.

Men vad vill de Geer? Han drar å ena sidan ned brallorna på ängsligheten men å andra sidan helt utan hejd. Är alla sociala konventioner av ondo? Kan alla leva som Vera? Ett svar är antagligen att “testa och se”. Men riktigt så lockande är inte filmens sociala experiment, även om det är uppfriskande att bevittna på film.