Spelutvecklaren Odd Meter flyttade från Ryssland till Kazakstan efter invasionen av Ukraina. Ett smart beslut. Det pusselbaserade tredje-persons-äventyret ”Indika” låter visserligen spelaren dra sina egna slutsatser kring religion, men är stundtals lika kritisk mot den ortodoxa kyrkan som Pussy Riots ”punkbön”.

Spelaren styr nunnan Indika genom ett sargat ”alternativt” Ryssland, någon gång kring första världskriget. Indika har av oförklarlig anledning börjat höra Djävulens röst i sitt huvud, vilket får henne att ifrågasätta sin rigida övertygelser kring moral och synd. Särskilt efter att hon träffar fången Ilya, som triggar hennes ”förbjudna” känslor.

Det ska sägas tidigt: ”Indika” är ett krävande spel.

Hackig kontroll och ibland ett frustrerande krav på perfekt tajmning. Men det går i linje med de asketiska krav som Indika själv lever med, där ”meningslöst arbete är grunden för spirituell utveckling”, som Djävulen säger.

Första uppdraget går följdriktigt ut på att hämta potatis. Sedan fem spannar vatten, som (spoilers) kastas ut på marken av de sura nunnorna i klostret.

”Indika” inverterar nästan spelsystemet med dopaminbelöningar och tvingar spelaren att lära sig att ”poäng är poänglösa”.

Det kan kännas lite svårstartat men är värt mödan desto djupare man faller ned i den oförlåtande vintervärlden. Det är linjärt med lagom svåra pussel men behållningen är alla filosofiska idéer, en gotisk estetik och en uppkäftig svart humor.

I en tid när alla möjliga sorters vidskepelser verkar öka är ”Indika” en subversiv svordom i kyrkan som är ovanlig även utanför den konventionella spelvärlden.

Tips: för att maximera stämningen rekommenderas att ställa in språket på ryska med undertexter.