Kameran rör sig över ett månbelyst träsk till spöklik sång och landar i taket i en isoleringscell med madrasserade väggar, för att sen svinga sig ned i höjd med den unga kvinna i tvångströja som sitter på golvet. Inledningen till Ana Lily Amirpours suggestiva ”Mona Lisa and the Blood Moon” är mäktig.

Det är fullmåne i trakterna kring New Orleans och Mona Lisa (Jeon Jong-So) väcks ur ett mångårigt katatoniskt tillstånd på sluten psykiatrisk avdelning. Hon besitter kraften att stirra på folk och tvinga dem att göra som hon vill, något hon använder för att ta sig ut ur sitt fängelse. 

Grodorna sjunger och månen hänger tung och mättad över ett evigt festande New Orleans. En konstig tjej i tvångströja, bara ben och conversedojjor väcker inte särskilt mycket uppmärksamhet. Men ja, Mona Lisa lämnar spår av skadade efter sig, tills hon möter den streetsmarta strippan Bonnie (Kate Hudson) som förstår att slå mynt av Mona Lisas krafter.

Ganska snart upphör filmen att vara sugande mystisk, istället blir det en måttligt engagerande historia om att fly undan lagens långa arm. Den stämning som dunkats in så omsorgsfullt till en början tappas bort nånstans i New Orleans gränder.

Liksom i Amirpours ”A girl walks home alone at night” handlar det om att vända upp och ned på makt och våldskapital. I nämnda film är det en kvinna i chador som visar sig vara vampyr, här får freaksen och de mobbade barnen sin upprättelse.

Att den utsatta hämnas är inget nytt, det som gör att Amirpour som filmskapare sticker ut är estetiken och den lekfulla genremixen, det är som att Jim Jarmusch skulle ha gästregisserat tv-serien True Blood. Soundtracket är dessutom utsökt, allt från mysiga örhängen med kusligt eko till skojig electronica. 

Kate Hudsons gör en av sina bästa roller, att vara en käftig strippa och halvkass morsa passar hennes komiska ådra perfekt. Pluspoäng också för porträttet av den bisarra knarklangaren Fuzz, energiskt gestaltad av Ed Skrein.

Tyvärr känns det som att Amirpour inte riktigt orkat göra färdigt sin film. Den lovar runt, men håller ganska tunt.