De flesta berättelser om Amazon handlar om visioner och strategier på bolagets ledningsnivå. Näst vanligast är skildringar ur konsumentperspektiv. Ett tredje relevant perspektiv på detta globala e-handelsbolags exceptionella rusning till makt och rikedom – gruvligt bortglömt i den gängse bevakningen - är hur den internetdrivna ekonomin omformar arbetslivet.
Till skillnad från de andra techjättarna är Amazon en stor arbetsgivare vad gäller låglönejobb. Det är dit Julia Lindblom, reporter på syndikalistiska Arbetaren, riktar uppmärksamheten i denna bok. Området där e-handelns friktionsfria, gränslösa digitala sida möter dess fysiska sida: grejer som ska packas och flyttas på kortast möjliga tid.
Detta är en bok med brister i hantverket, ganska snabbt kollapsar den till ett obearbetat återgivande av research – det blir som att läsa reporterns anteckningsblock, robotforskare bredvid fackliga aktivister, allt som otolkade råfakta - men i det här fallet är jag beredd att ha överseende. Jag är glad att ha läst Julia Lindbloms bok, och den har faktiskt ändrat min syn på den nät- och appdrivna ekonomi som omger mig.
När jag nu otåligt följer mitt pakets väg från Köge Pakkecenter mot terminalen i Segeltorp och sen ut till min trappuppgång, vet jag att jag också bevittnar ett arbetsliv som är övervakat och loggat på minutnivå, och som är skoningslöst trimmat för att uthärda den effektiviserade konkurrens som är näthandelns främsta särdrag.
Boken rymmer en kompakt Amazon-bild som bygger på tidigare journalistik. Men Julia Lindblom gör ett verkligt pionjärarbete när hos reser runt till Amazons anläggningar i Europa och ser hur arbetsplatserna ser ut, pratar med arbetare och fackliga organisatörer.
Bilden är både bisarr och brutal. Ett företag som systematiskt motarbetar facklig organisation, som bjuder sin personal på födelsedagsfika med chefen och betraktar det som en fullgod form av medinflytande. Som målar upp parollen “Work Hard – Be Happy – Make History” i de lagerlokaler där fattiga arbetare utför monotona och oöverblickbara arbetsmoment i högt tempo, ständigt loggat av deras handscanners.
Arbetsflödet bryts ner och effektiviseras på samma sätt som datatrafiken på internet eller lagringen i ett digitalt minne. Den nutida e-handeln betraktar verkligen människor som ett slags maskiner; kött och blod-kraft som ett alternativ till robot- och datorkraft.
Vissa saker är oerhört svårt att lära robotar eller AI hur man gör. Men fattiga människors händer, fortfarande oändligt mycket mer avancerade än någon robothand, köper man för en billig penning på den globala arbetsmarknaden.
Julia Lindbloms bok ger ett bistert tillnyktrande korrektiv till den debatt om arbetslivet som alltför ofta kretsar kring luftiga fantasier om att automatisering ska leda till att ingen behöver jobba (och frågan om huruvida denna framtidvision är en idyll eller en fasa).
Den här boken visar en annan sida: Hur automatiseringen får lågbetalda människor att cykla runt på gatorna i ur och skur med billiga varor, packade av andra fattiga människor i fönsterlösa lagerlokaler i Europas arbetslöshetszoner, för skyndsam leverans till den zoom-jobbande medelklassen.