Regissören om nya van Gogh-filmen: ”Tror inte att han var galen”

Publicerad

Med en skakig handkamera, solglasögon framför linsen och spontana infall vill den amerikanska konstnären och regissören Julian Schnabel, tillsammans med den svenska inredningsdesignern Louise Kugelberg, få publiken att uppleva Vincent van Goghs sista levnadsår – på så nära håll som möjligt.
– Jag tror att han var väldigt, väldigt känslig, säger Julian Schnabel. 

At Eternity’s Gate är långt ifrån den första filmen om den nederländske konstnären och expressionistiska föregångaren Vincent van Gogh. Spelfilmer och dokumentärer har gjorts sedan 50-talet och senast 2017 blev den animerade filmen Loving Vincent vida uppmärksammad. En filmhistorisk bakgrund som inte avskräckt konstnären och regissören Julian Schnabel.

Jag ville inte bara göra ”ännu en”, jag vill göra den filmen som jag såg framför mig utifrån mitt perspektiv, som framförallt utgår från van Goghs konst, inte från brev eller andra dokument, säger Julian Schnabel.

– Julian målar ju också och förstår vad det innebär att vara konstnär, vilket gör det intressant. Vi har med mycket målande och riktiga tavlor i filmen, och Willem Dafoe målar mycket själv, på ett sätt som aldrig riktigt gjorts förut, säger Louise Kugelberg. 

Konstnär gestaltar konstnär

Det var från början inte tänkt att Louise Kugelberg, som är gift med Julian Schnabel, skulle vara med i filmarbetet, men efter att ha introducerats till filmidén blev hon indragen i manusarbete, filminspelning och klippning i vad som blivit hennes första filmprojekt.

Julian Schnabel har sina rötter i 70-talets konstvärld i New York, känd för att göra storskaliga, neoexpressionistiska verk, men har sedan 90-talet även ägnat sig åt filmregi. Han har Oscarsnominerade filmer som Before night falls (2000) och Fjärilen i glaskupan (2007) i bagaget och har även tidigare intresserat sig för att gestalta konstnärer, som i filmen Basquiat (1996). 

Van Gogh-perspektiv

Inför inspelningen av At Eternity’s Gate stod det redan från början klart för Julian Schnabel att det var filmstjärnan och den långvarige vännen Willem Dafoe som skulle bli huvudrollsinnehavare. 

– Vi ville att det skulle vara ett förstapersonsperspektiv och ibland fick Willem själv hålla i kameran och visa vad det var van Gogh såg. Jag köpte ett par solglasögon och satte dem framför kameralinsen, eftersom jag ville att det han såg skulle vara annorlunda från allt annat, säger Julian Schnabel. 

– Varje kväll gick vi ut och letade inspelningsplatser. Vi arbetade väldigt spontant vilket gav Willem Dafoe och den som filmade honom frihet att uttrycka sig, säger Louise Kugelberg. 

”Var ganska lycklig”

Filmen skildrar van Goghs sista år på landsbygden i södra Frankrike, där han gradvis blev mer och mer missförstådd av sin omgivning, skar av sitt ena öra och flera gånger hamnade i mentalvård. Enligt det som dokumenterats om van Goghs dog han 1890 efter att ha skjutit sig själv i bröstet. 

– Jag tror inte att han var galen, jag tror att han var väldigt, väldigt känslig. Under en period i slutet av sitt liv målade van Gogh 75 tavlor på 80 dagar, och jag vet inte vad ni tror, men jag tror inte att han tog livet av sig, jag tror att han var ganska lycklig, säger Julian Schnabel.   

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Senaste avsnittet i SVT Play