Sveriges kulturinstitutioner är många och varierar i storlek och i hur man arbetar. Detta – tillsammans med armlängdsprincipen som innebär att politiken inte ska lägga sig i innehåll – ställer krav på regeringens styrning av kulturområdet. Det skriver Riskrevisionen i sin nya rapport som presenterades under torsdagen.

Enligt Riksrevisionens granskning har Kulturdepartementets styrning på kulturområdet utvecklats positivt, är mer långsiktig och tydlig än tidigare. Bland annat har kulturdepartementet genomlyst flera kulturinstitutioner. En del har slagits samman medan andra verksamheter har flyttat över till andra. Enligt Riksrevisionen har kulturdepartementet också haft en bättre dialog med verksamheterna vilket har gjort att kunskapen om verksamheterna har blivit tillgänglig för fler.

Styrs som om de vore myndigheter

Men på ett område blir det bakläxa enligt Riksrevisionen: Styrningen som sker har inte anpassats efter olika typer av verksamheter – vilket leder till att statligt ägda bolag och stiftelser styrs som om de vore myndigheter. Det innebär att det kan uppstå en konflikt om regeringens riktlinjer för hur uppdraget ska skötas krockar med bolagsordningen eller stiftelsens stadgar.

– Det är ett försök att påverka i och med att man ställer ut de här riktlinjerna. För att medlen är förknippade med massa andra uppdrag och återrapporteringrkrav. En stiftelse har inga ägare – och har man inga ägare så kan man inte bli styrd och då finns en risk för att regeringen inte får det den har beställt, säger Gunilla Lundqvist, projektledare vid Riksrevisionen, till Kulturnyheterna.