Norsk-amerikanska Siri Hustvedt debuterade 1983 som poet, men fick sitt stora genombrott nio år senare med romanen ”Ögonbindeln”. Sedan dess har hon skrivit flera romaner och essäsamlingar. Nu kommer ”En bok om spöken. En kärleksmemoar”, som handlar om sorgen efter Paul Auster.

– Men det finns också roliga delar i boken. Jag skrattade ibland medan jag skrev eftersom jag fick återuppleva många fina stunder vi haft tillsammans, säger hon i intervjun med Jessika Gedin.

Önskan om återuppståndelse

När Paul Auster gick bort i cancer 2024 hade de varit gifta i 43 år, och under åren etablerat sig som ett av de starkaste intellektuella paren i New York med vänner som Salman Rushdie, och fiender som Donald Trump.

Bokens titel syftar delvis på att Paul Austers brev och anteckningar finns med i boken, och att han på så sätt går igen.

– Att arbeta med boken var också ett uttryck för en djup önskan om att få hålla honom kvar, en önskan om återuppståndelse.

Ville bli spöke

Siri Hustvedt berättar också att hon känt sin makes närvaro hemma i huset i Brooklyn. Första gången var samma dag som familjen begravde honom.

– Jag la mig på sängen för att vila och kände hans närvaro, först i trappan och sedan bredvid mig. Under tiden han var sjuk sa han alltid att han ville komma tillbaka som ett spöke.

Hon fortsätter:
– Det här är väldigt vanligt, mellan 30 och 60 procent av de som förlorat någon nära ser rena hallucinationer eller känner en närvaro. Men man pratar inte om det eftersom det betraktas som galenskap. Men det är inte galenskap. Jag ser det som en gåva från mitt nervsystem.