Lars Mollin Foto: TT

Självdestruktiv kreativitet

Uppdaterad
Publicerad

Lars Molin skrev och regisserade massor av tv-dramer, långfilmer, romaner och teaterpjäser, från tidigt 70-tal fram till sin död sent 90-tal. Omstridda och älskade publiksucceer som ”Tre kärlekar”, ”Tjocka släkten” och ”Badjävlar”. Nu kommer en bok om den folkkära berättaren.

– Han kom från en muntlig berättartradition, hans pappa var bergsprängare och drog skrönor när han var hemma och det älskade Lasse att lyssna på, säger dramaturgen och tidigare kollegan Gunilla Jensen, som skrivit biografin ”Lars Molin – Mitt i berättelsen”.

Lars Molin var fantastiskt produktiv under sina verksamma år men kom igång lite sent och debuterade först som 28-åring.

– Han var utbildad vägmästare och jobbade på Arlandabygget men så blev det strejk där 1969. Då skrev han tre pjäser för att han hade inget att göra, han var en väldigt rastlöst person, säger Gunilla Jensen.

”Humor, värme och vemod”

Han skickade in pjäserna till tv-teatern och alla blev antagna. En av dem var ”Badjävlar”, om badgästerna som åker ut i Roslagen om sommaren och svinar. Nakenhet, svordomar och sprit rörde upp känslor bland de två miljoner som tittade.

I tre decennier radade han upp succéer som Tjocka släkten, Tre kärlekar och Saxofonhallicken, bara för att nämna några verk ur en omfattande produktion.

Vad kännetecknade Lars Molins verk?

– Humor, värme och vemod… Revanschen för den lilla människan, och kampen för rättvisa och solidaritet, är genomgående teman i nästan allt han skriver. Som den här lilla bonden som kämpar för sin mjölkpall (i Midvinterduell, reds anm.) Eller Ester i Den tatuerade änkan som är en förtryckt hemmafru i början men som på slutet är en självständig kvinna med flera kavaljerer, säger Gunilla Jensen.

”Ville bli flygare”

Men Lars Molin hade dåligt hjärta, gillade att äta och dricka och jobbade mycket.

1999 dör han i en hjärtinfarkt, 56 år gammal.

– Han går någon sorts balansgång mellan den flödande kreativiteten och det självdestruktiva som förmodligen behövdes som någon sorts balans. Han visste ju att han utsatte sig själv, säger Gunilla Jensen och fortsätter:

– Det var ju så redan i ungdomen, han ville ju bli ishockeyspelare till exempel men det gick inte så bra eftersom han hade astma och han ville bli flygare precis som Gösta i Tre kärlekar men han misslyckades på inträdesprovet. Hans fysiska styrka var inte så stor på det sättet och därför hade han berättelserna som var fantasivärlden och säkerhetsventilen.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.