Det japanska rollspelet Final Fantasy VII slog ner som en komet i den västerländska spelvärlden 1997. Nu är remaken ett av vårens mest efterlängtade spelsläpp. Men vad var det som gjorde spelet så banbrytande?

– Vi sprang hem från skolan de där månaderna, och spelade konstant. Till slut orkade inte spelkonsolen mer – den brann upp, säger Kulturnyheternas spelredaktör Joachim Sundell.

Final Fantasy VII hade tveklöst något unikt. Under det sena 90-talet nådde det en miljonpublik i Europa, efter att spelserien utvecklats under ett decennium i hemlandet Japan.

– Det var ett färdigutvecklat spelkoncept med helt ny 3D-grafik. Och det marknadsfördes enormt i Europa som ett av de första japanska rollspelen.

Beatles-ögonblick

Jämfört med de andra lättsamma 90-talsspelen Super Mario, Donkey Kong och Warcraft II var Final Fantasy VII en dramatisk odyssé med karaktärsdjup, svärta och ett filmiskt berättade.

– Det var som att gå från barndomens serietidningar till vuxenvärldens romandjup. Det var ett Beatles-ögonblick, ett Star wars-ögonblick. En kulturupplevelse som berörde en i grunden, säger Joachim Sundell.

För den oinsatte kan det vara svårt att förstå hur spelet kunde drabba sin publik så hårt. 3D-grafiken, som på 90-talet uppfattades som nästintill verklighetstrogen, ser skrattretande dålig ut med dagens mått mätt.

Nostalgipengar

80-talisterna upplever just nu en kavalkad av uppdaterade versioner av barndomens mest älskade kulturupplevelser. Och Final Fantasy VII Remake hör till vårens absolut mest efterlängtade spelsläpp.

– Man vill uppleva spelet så som det skulle vara om det släpptes i dag. Och det är en stor chans för spelbolagen att tjäna pengar på 80-talisternas nostalgi, säger Joachim Sundell.

Spelare från den yngre generationen kommer inte att fatta grejen, enligt spelredaktören.

– Jag tror att alla som försökt introducera sina stora kulturupplevelser till en yngre generation blir besvikna. Final Fantasy VII släpptes med exakt rätt tajming på 90-talet, och det ögonblicket är förlorat för alltid.