Även om Pugh Rogerfeldt visade att det gick rätt bra att skriva poplyrik på enkel, men slagkraftig västmanländska på hans debutalbum ”Ja dä ä dä” 1969 har det inte varit en okomplicerad resa för en svensk musikscen att acceptera sitt egna modersmål. Under lång tid var engelskan det enda gällande rock'n'roll-tungomålet. 

Det dröjde tills vi växt en bit in i att bli ett internationaliserat land, in i 2000-talet, innan det inte längre var ospännande och förminskande att författa låttexter på svenska. Då slutade de rockstjärnor jag intervjuade ursäkta sig för att de inhemska sägningarna inte räckte till.  

Svårast av allt har det alltid varit när det kommit till sångerna om sexualitet. Ett ämne som ju är omvittnat krångligt att författa om på oklyschigt vis, inte bara i musiken. 

Men försöken har varit otaliga. Inte minst för att sexet spelar en extra viktig roll i en popkultur vars huvudsaklighet har varit att utmana vanlighet och väluppfostran. 

Länge var det snuskvisorna och skämten som dominerade på området. Även om det sedan bluesens barndom knullats loss, om än i omskrivna ordalag (fast glöm aldrig vad ordet rock'n'roll egentligen betyder) – och lyssna på Lucille Bogans ”Shave 'em dry” från 1935 så var det skandalsångaren Johnny Bodes ”Bordellmammans visor” med Lillemor Dahlqvist, Leena Skogs minimalistiska stönjazz i ”Oh älskling ta mig inte nu” samt Bengt Sändh och Finn Zetterholms ”Folklår – våra allra fulaste visor” som bjöds på våra breddgrader. Artister som i senare fick efterföljare i namn som Eddie Meduza, Onkel Kånkel, Björn Rosenström och Lilla Lovis. 

Annars har de svenska artisterna normalt sett varit försiktiga med de explicita detaljerna under första och större delen av vår popmusikhistoria, författaren Lars Forsells legendariska text om bröst och häckande svalor till schlagerfestivalsvinnande duon Malta och deras ”Sommaren som aldrig säger nej” 1973 inräknad. 

80-talet var omskrivningarnas tid med Freestyles ”Fantasi” (”rullar runt bland mjuka kuddar”) och Tant Struls fina ”Dunkar varmt” (”Kom ge mig allt, Min kropp är öppen nu, Du smakar salt”) även om Eric Gadd tog steget något längre i ”Bara himlen ser på” (”jag låter tredje plagget falla...”) som ramades in med kvinnostön. 

Årtiondet därpå; indietalet, var för det mesta kyskt, blekt, könlöst och koftfyllt och även dåtidens eurodisco var ganska sansad moraliskt sett.

Under det nya århundradet släppte däremot alla spärrar. Plötsligt stod Tommy Nilsson där och frågade sin fru ”Vill du ha sex med mig” i en omedelbart, vilt omdiskuterad och svt-censurerad sång från 2005 följd av ny moralpanik två år senare då Frida Muranius försvarade hårt sex och BDSM i sin lika ökända ”Dunka mig gul och blå”.

Kanske var det det begynnande offentlighetssamhället med inte sällan lättklädd kändiskult, uppmärksamhetstörst och social media som hjälpte till? Och att vi avkristnats nästan totalt? Eller att det svenska språket idisslats till popmusik under fem decennier och visat vad en kan ha det till? 

Säkert är att nutidens mest inflytelserika musik – hiphop och r'n'b, företrädesvis från USA – som alltid varit bra på att sexa loss i spåren av bluesen – knuffat på utvecklingen. 

Hade Norlie & KKV, Oskar Linnros och Hov1 oralsexat som i sina respektive ”Jag går ner”, ”Debut” och ”Född i juni” om det inte vore för det? Eller hade vi hört malmöitiskan Joy rimma ”Jag var ung o kåt, kunde vart igår, nyfikenheten gjorde att jag särade mina lår” på sin debutsingel ”Kattliv” då?

Under hela 10-talet har sextexterna blivit allt fler. Och bättre. Inte sällan med hjälp från landets hiphopscen. Och inte minst språkligt med låneord och ortendialekt. 

Bara i år har vi hört Leslie Tays ”Elastisk”, Ozzy om kvinnlig sexuell frigörelse med utmanande dans i ”Panter” eller Fricky vars succé-ep ”Aqua Aura” rymmer både attraktion och nykter, manlig självrannsakan i ämnet. 

Men, jämställdhet och feminism har också en viktig roll. Mycket av det bästa i år görs på den kvinnliga sidan. 

Varken Ros (om manliga groupies i mörka rnbspåret ”Dressing Room”) eller unga debutanterna SVEA (rätten till sex på egen hand i ”Don´t Mind Me” – något som också Zara Larsson varit inne på i ”Only you”) och Linnea Grönberg (hett möte i ”Sweet Sweat” som hon gör under artistnamnet Linae) skriver på svenska men passionerar på bra ändå. 

Liksom Silvana Imam. Från att ha uttryckt sig lite trevande för fem år sedan på debuten ”Rekviem” (”Lusten i mig, fäster i sig, lukten av dig sprider av sig”), går hon, återkommande därefter, betydligt mer rättframt fram i ”Ta av dig” från fullängdaren ”Naturkraft” samt i en av de senaste singlarna; ”4h” (”Tre, fyra fingrar i min fitta, lagt dig mot en spegel för jag vet att du vill titta”). Det ångar om både ord och musik. Och blir såklart inte mindre svalt av att raderna författats av rikets första officiellt homosexuella rappare. Detta faktum plus att grammisen till årets textförfattare gavs till Tove Lo för hennes senaste ”Lady Wood”-album säger väl egentligen det mesta?

Svensk popsexlyrik har inte bara hittat hem. Den blommar! Som aldrig förr.

I onsdagens Go'kväll kommer Per Sinding-Larsen prata mer om hur sextexterna i svensk pop och hiphop blivit allt fler under 10-talet.