Svenska Dagbladet publicerade i januari i år en debattartikel skriven av överläkaren Astrid Seeberger där hon går igenom händelseförloppet av en av de två våldtäkter Jean-Claude Arnault dömdes för.

Skribenten ifrågasätter delar av målsägandes vittnesmål och citerar detaljerade delar ur hovrättens dom.

Allmänhetens pressombudsman, PO, skriver bland annat i sitt utlåtande:

”Att en tidning, utan återhållsamhet, i detalj återger vad som skett river inte bara upp såren för brottsoffret, utan riskerar också att åsamka henne en allvarlig publicitetsskada inför den krets som vet vem det handlar om.”

”Svenska Dagbladet har misslyckats”

PO skriver vidare:

”Utgivaren har ett pressetiskt ansvar för att debatten i tidningen sker på ett sådant sätt att den berörda personen inte tillfogas en oförsvarlig publicitetsskada. I detta har Svenska Dagbladet misslyckats. För det bör tidningen kritiseras.”

PON går på PO:s linje och klandrar Svenska Dagbladet för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Målsägande har även anmält två andra artiklar, en från Dagens Nyheter och en från Aftonbladet, som båda frias.

– Jag har stor respekt för det pressetiska systemet och vi följer det, men jag noterar att det var en splittrad nämnd, med nio ledamöter mot åtta. De som inte ville klandra var bland annat de tre ordförandena, alla framstående jurister, och en av Sveriges främsta tryckfrihetsexperter, säger Svenska Dagbladets chefredaktör Anna Careborg.

Nyligen fälldes en annan opinionsartikel som publicerades i Aftonbladet, finns det anledning att vara mer restriktiv, även i debattartiklar?

– Jag vill inte gå i polemik med beslutet, men på ett övergripande plan kan jag bli fundersam över hur utrymmet ser ut när det gäller domar med stort allmänintresse och möjligheten att debattera dem.