Först ut var Hultsfred. Folkfesten som satte småländsk idyll på den svenska festivalkartan gick i konkurs 2010. Ett år senare gick syntharnas Arvika i graven och i fjol blev det klart att ytterligare en föreningsägd jätte tvingades kasta in handduken – Dalarnas Peace & Love med 75 miljoner kronor i skulder.
”Kommer bli värre”
De flesta svenska festivalerna befinner sig nu i de stora konsertarrangörernas ägo. Det är något som oroar Peace & Loves tidigare bokningschef Daniel Olsson som tror att både priset och mångfalden får lida.
– Om de mindre aktörerna försvinner leder det till färre antal speltillfällen för artisterna. Det blir en ond cirkel där bara de stora namnen som drar in mest pengar står på scenerna. Det kan i sin tur göra att biljettpriserna går upp. När föreningarna konkurreras ut försvinner dessutom plantskolorna för mindre band. Jag tror att det kommer bli värre nu när Peace & Love har dukat under, säger han.
FKP Scorpio dominerar
I dagsläget domineras marknaden av tyska företaget FKP Scorpio och Luger, som ägs av det svenska dotterbolaget till amerikanska Live Nation.
FKP Scorpio köpte upp Hultsfred 2011 och flyttade i år festivalen till Sigtuna utanför Stockholm. FKP Scorpio äger även Gävle-arrangemanget Getaway Rock och den starka nykomlingen Bråvalla, som blivit Sveriges största festival med över 50 000 besökare i år.
Luger har ett namntungt stall, till exempel publikmagneterna Way Out West, Stockholm Music and Arts och Where the Action Is.
Är det inte bra att konkursdrabbade festivaler kan överleva i ny regi?
– Om de har en önskan att förvalta varumärket och behålla känslan är det bra. Men det kan också bli en kommersiell cirkus. Då är man ute på djupt vatten. Hos de föreningsdrivna festivalerna finns helt andra värden än att tjäna mycket pengar. Förskjutningen till stora bolag gör att festivalkartan ritas om, allt fler festivaler hamnar i storstäderna och man väljer att satsa på rent kommersiella event, säger Daniel Olsson.
Håller inte med
Ola Broquist från Luger håller inte med om kritiken mot bokningsbolagen.
– Det är en förenkling av biilden att bara skylla på de stora arrangörerna. Det verkliga problemet för de mindre arrangörerna är att artisterna i allt större utsträckning kräver förskottsbetalning samtidigt som biljettförsäljningen fortfarande sker väldigt sent i processen. Då blir det en fråga om hur stora risker man kan ta utan att ha pengar i botten. Där är föreningarna mycket känsligare, säger Ola Broquist och fortsätter:
– Men om de stora aktörerna för en rå, osund business hamnar de små aktörerna i en jäkla sits. Det tror jag förstör branschen.
Svårt att gå runt
Stefan Kauppi är chef för Sveriges äldsta tillika föreningsägda festival Storsjöyran som firar trettio år i år. Han har varit med från början och startade festivalen tillsammans med sitt kompisgäng i Östersund.
Yran har i genomsnitt 35 000 besökare varje sommar, men de senaste åren har det ändå varit svårt att gå runt.
– Det finns en hård konkurrens att anpassa kostymen efter. De senaste fem åren har artisternas gager rusat iväg och det är en följd av att det kommit in multinationella aktörer. De kan ta en förlust ett år vilket vi som är mindre inte kan, säger han.
Enligt Stefan Kauppi har Yran anpassat sig till de nya tiderna genom att dra ner på allt utom artisternas gager. Något som bland annat har gjort att man undviker att ta kreativa risker i budgeten.
Vad skulle hända om ni köptes upp av en större aktör?
– Det är viktigt för oss att inte binda upp oss mot någon av de stora för att det blir så lätt att man hamnar i deras knä. Man satsar på de etablerade, stora artisterna och det blir en viss approach på de arrangemangen. Vi vill vara så mycket mer, säger han.