Berättelsen är denna. Djuren på Manor Farm är förslavade under den alkoholiserade bonden Mr Jones vanstyre men tar över gården efter den gamla galtens tal om revolution. Befrielsen kommer dock av sig när ledarskiktet börjar gynna sina egna, sprida lögner, supa och bete sig. Grisarna bildar den styrande eliten, gårdens nomenklatura och blir till slut förvillande människolika.

I Teater Hallands version ligger fokus på maktkampen mellan de ledande grisarna. Den gestaltar revolutionens grundpremiss, att djuren faktiskt lider under den förhatlige bonden, vilket Orwell inte gör i lika hög grad.

Anna Sjövall, dramatiker och regissör följer annars förlagan i stort men har bytt ut ledarskiktets stödtrupper i form av morrande hundar mot ett får vid namn Dolly, en klonad ullbeklädd varelse vars sinne och handlingar snart förmörkas under drogrusets dimmor. Här finns en risk, att börja läsa romanen som en stridsskrift för djurens rätt snarare än en allegori över Sovjetunionen under Stalins tyranniska styre.

Kostymerna, varianter både av vapenrock och arbetsoverall i skinn och naturtoner känns pricksäkra, medan dekor i ljust trä och varm ljussättning ger stark mysfaktor. Över många scener ligger en matta av kvällsljudens syrsor. Tankarna går till en ljum kväll vid Medelhavet. Ganska långt från det repressiva minisamhälle som Djurfarmen utgör.

Positivt är hur Teater Halland sätter fokus på den totalitära maktens bruk av språket, hur sanning förvrids till lögn med ordvalens lätta glidning. George Orwell blev ju högaktuell när begreppet ”alternativa fakta” användes för att rättfärdiga en vanställd verklighetsbeskrivning. Språkbruket har använts oförblommerat av populister en tid och börjar dessvärre bre ut sig bland politikerkadern.

Nu väntar ungdomsföreställningar och sen sverigeturné. Förhoppningsvis kan den fungera som lågmäld påminnelse om den dystopiska värld som George Orwell tecknade i den här och den efterkommande, än mer kultförklarade romanen 1984.