2019 utmålades av bransch och media som ett särskilt uselt år för svensk film på bio. Biografägareförbundet rapporterade då att antalet biobiljetter sålda till en svensk film hade halverats sedan 2014 och branschen förfasade sig över att bara två svenska filmer, ”Bamse och dunderklockan” och ”Britt-Marie var här” lockat över 200 000 besökare.

Men trots att två svenska filmer ”Triangle of sadness” och ”Boy from heaven” vunnit priser på filmfestivalen i Cannes och flera breda satsningar haft premiär, ser siffrorna ut att vara ännu sämre för år 2022, trots få covidrestriktioner.

Bara ”Jag är Zlatan lockade” över 200 000 besökare under kalenderåret och ingen svensk film tog sig in på tio-i-topp över mest sedda biofilmer hos de två största biokedjorna, Filmstaden och Svenska Bio.

”Ove” kommer aldrig mer hända

Enligt Mikael Fellenius, vd för den regionala filmfonden Film i Väst, som finansierar många svenska filmer, skyndade pandemin på en befintlig utveckling där publiken föredrar strömningstjänsterna och en del av publiken har inte kommit tillbaka.

– Vi kan ju drömma om att det skulle bli som med ”En man som heter Ove”, men det kommer aldrig hända igen, säger han.

Folk tittar fortfarande på svensk film, men biografen är fortfarande svensk films viktigaste inkomstkälla.

– Alla är ju medvetna om detta. Producenterna, finansiärerna, distributörerna... Men så länge man inte kan hitta en annan affärslogik så kommer vi fortsatt jobba med biografen som ett självklart fönster, säger Mikael Fellenius.

Slut med biofeelgood

De tio mest sedda filmerna 2022 var alla amerikanska och oftast visuellt slående action. Enligt Mikael Fellenius är det kanske just det typen av film som biobesökarna kommer välja och kanske något för svenska producenter att fundera över.

– Annan film som jag tror kommer att svårt att hävda sig är feelgoodfilmer och viktiga fina berättelser som inte attraherar publiken på bio. Det är tråkigt att konstatera men amerikansk film kommer att vara dominerande.