”Vi anser inte att staten, med skattepengar i botten, skall snedvrida den svenska konkurrenssituationen och därmed inverka hämmande på verksamheter – – -” heter det i en moderat partimotion från år 2000, där man också uttrycker skepsis inför ”Den väldiga floran av statligt ägda bolag”.

Långt ifrån den första

I alliansens manifest inför valet hette det ”En viktig komponent i förnyelsepolitiken är att vitalisera de företag som idag ägs och styrs av staten. – – -

De kanske tydligaste exemplen på företag som skulle fungera bättre med ett mer professionellt ägande är TeliaSonera, Nordea, OMX, SAS, SBAB, Vasakronan och Vin & Sprit.”

Men den nu pågående utförsäljningen är långtifrån den första. Såväl tidigare borgerliga som socialdemokratiska regeringar har avyttrat statliga bolag. Skälen har varit såväl principiella som statsfinansiella.

Nästan lika gammal är debatten om statligt kontra privat ägande. Strider om detta har förts sedan långt innan de politiska ideologier belv aktuella som nu står mot varandra. På 1600-talet slog pendeln långa slag mellan Drottning Kristinas överföring av stora resurser till framför allt betrodda högadelsmän och Karl XI:s hårdhänta reduktion.

Telia skulle bli folkaktie

I mer närliggande tid är den affär som väckt mest uppmärksamhet troligen utförsäljningen av Telia, som skedde år 2000, under ledning av den dåvarande socialdemokratiske näringsministern Björn Rosengren.

Hans uttalade mål var att göra Telia-aktien till en ”folkaktie”. Företaget noterades på Stockholmsbörsen och 30 procent av aktierna bjöds ut till försäljning.

Aktien blev dock en ekonomisk besvikelse för många. Introduktionskursen låg på 85 kronor, för att på ett halvår dala till 48,50 kr.

Efter samgåendet med finländska Sonera år 2003 är statens ägarandel drygt 40 procent. Svenska privatpersoner äger 3,2 procent av aktierna. I dag är kursen 56 kronor.

Domänskog såldes och köptes

En annan uppmärksammad utförsäljning gjordes under den förra borgerliga regeringens tid 1991-94.

Det gällde den statligt ägda skogen, tidigare administrerad av Domänverket. 1992 överfördes större delen av skogsinnehavet till bolaget Domän AB, som sedan slogs ihop med likaledes statliga skogsindustriföretaget ASSI till AssiDomän AB.

Det nyskapade företaget börsintroducerades i april 1994, och statens ägarandel sjönk till 51 procent.

En hel del kritik riktades mot försäljningen; kritikerna menade att staten avhände sig en nationaltillgång – skogen -som dessutom varit i statens/kronans ägo sedan mycket länge.

1999 övertogs en del av AssiDomäns skogsmark av det helstatliga Sveaskog.

Avveckla ägandet helt

Det som skiljer dessa affärer från de som nu planeras är att det i fallen Telia och AssiDomän handlat om att förvandla helägda bolag till bolag där staten fortfarande har en ägarandel, men fler ägare släpps in, medan det i den pågående processen handlar om att helt avveckla statens ägande. I tre av de berörda bolagen är den statliga ägarandelen redan långt under 50 procent (jfr faktaruta till höger)