En lurvig liten sengångare provar morot för första gången, en veckogammal babianunge hänger på sin mamma och en dräktig lemurhona fångar februarisolen med utsträckta armar.
Skansens djur och deras bebisar vet verkligen hur de ska charma besökarna.
– Det är väldigt roligt att vi har fått lite nya ungar. Extra kul är de små tvåtåiga sengångarna som är en väldigt sällsynt art. Vi måste ta hand om dem dygnet runt för att de ska överleva, säger Jonas Wahlström, chef för Skansenakvariet.
Svårt få känslor för tröga däggdjur
Trots att ännu fler ungar ska födas under våren, bland annat lemurer, tror han inte att akvariet kan få för många djur.
– Det är nog ingen risk. Djuren som vi föder upp här är ofta utrotningshotade så dem skickar vi till nya hem. Om ett år kommer till exempel en av sengångarna att flyttas till England där en ensam hona sitter och väntar, säger han.
Tanken på att djuren får det bra på andra ställen gör det lättare för Jonas Wahlström att släppa iväg dem.
– Sedan kanske man inte får känslomässiga relationer med just en sengångare då de är väldigt tröga, säger han.
Fakta: Tvåtåig sengångare
Förekomst: Finns i Central- och Sydamerika.
Längd: 58-70 cm.
Livslängd: Upp till 40 år i fångenskap.
Föda: Blad, skott och frukter.
Övrigt: De tillbringar i stort sett hela sitt liv hängande upp och ned i sina kraftiga krökta klor. De äter, sover, parar sig och föder sina ungar i den ställningen. När det är dags för honan att föda hänger hon sig i en gren med fritt fall under. Ungen föds rakt ut i luften och navelsträngen fungerar som en livlina.
Källa: Skansenakvariet