Slobodan Milosevic föddes 20 augusti 1941 i staden Pozarevac i Serbien under den tyska ockupationen. Han utbildade sig till advokat. Båda hans föräldrar tog livet av sig under hans studentår.
Efter bl.a. en karriär som studentpolitiker blev han 1983 ledamot av det jugoslaviska kommunistpartiets centralkommitté och 1987 ordförande i det serbiska kommunistpartiet.
Extrem nationalism
Hans chans att göra politisk karriär kom först i det politiska tomrum som uppstod efter den jugoslaviske diktatorn Titos död 1980 och senare genom det kaos som utbröt i hela Östeuropa, när Michail Gorbatjov demonterade sovjetsystemet.
Milosevic, som hade turen att tillhöra det största folket i Jugoslavien, serberna, insåg att extrem nationalism kunde ta platsen efter det tomrum som officiell kommunism lämnade efter sig. Hans
vapen blev extrem serbnationalism.
Kommunistpartiet, som regerat Jugoslavien sedan 1945, hade alltid stämplat nationalism som ett brott; år 1987 tog Milosevic oroligheter i Kosovo som förevändning att öppet hylla serbisk nationalism. Hans utrop vid ett besök i Pristina, ” I fortsättningen ska ingen våga sig på serber”, blev klassiskt.
Milosevic, som dittills varit nummer två i kommunistpartiet efter sin vän Ivan Stambolic, svingade sig nu raskt upp till förstaplatsen. Efter att ha varit serbisk president under de två tillåtna mandatperioderna, 1989-97, blev han Förbundsrepubliken Jugoslaviens president 1997.
Jugoslavien splittrades
Under 14 år dominerade han politiken i det sönderfallande Jugoslavien, som splittrades till fem stater. När Slovenien, Kroatien och Bosnien ville använda sin rätt till utträde ur federationen, valde Milosevic krig och litade på att jugoslaviska armén med sin officerskår av serber skulle lösa krisen med kulor och bajonetter.
Efter fyra år av krig hade de tre länderna slagit sig fria; Makedonien blev självständigt utan konflikt.
Brott ledde till Haag
Under dessa krig utförde serber som lydde under Milosevic de brott som sedan lett tiotals personer och främst Milosevic själv till de anklagades bås i Haag.
Främst gäller det massakrer i Vukovar 1992 och Srebrenica 1995 men också beskjutningen av det inringade Sarajevos civilbefolkning.
Fredsavtalet i Dayton 1995 lämnade ett stort problem som kom att explodera 1999: Kosovo, formellt en del av Serbien. Milosevic försökte även den gången använda omfattande militärt våld för att slå ned fienden, som nu var Kosovos albaner. Det misslyckades, och Kosovo slets loss från Serbien.
För att åter kunna bli omvald till president ändrade Milosevic i grundlagen i juni 2000, men i valet i september fick han se sig besegrad av oppositionsledaren Vojislav Kotunica.
Milosevic krävde en andra valomgång vilket ledde till massprotester och den 5 oktober stormades parlamentet.
Greps 2001
Han ledde Socialistpartiet tills han på våren 2001 greps av myndigheterna anklagad för korruption och maktmissbruk. Ett av de sista brott som han och hans medarbetare genomförde var mordet på den pensionerade Ivan Stambolic, som tidigare varit hans vän och gynnare.
I juni samma år utlämnades Slobodan Milosevic till FN:s krigsförbrytartribunal i Haag.
I Haag skötte Milosevic sitt försvar själv men klagade allt oftare över dåligt hjärta. Hans dom väntades senare i år.
Källor: TT, Reuters, Nationalencyklopedin