Illustrationsbild. Foto: TT

Analys: Småspararna orkar inte bry sig om nätbankernas finstilta avgifter

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Vem orkar sura på banken när man ändå blir rik? Det är psykologin bakom finansaktörernas förmåga att ta betalt av småsparare och blivande pensionärer.

Kristina Lagerström

Granskande reporter

De flesta känner till att avgifterna kan äta upp hundratusentals kronor om man fondsparar i decennier. Att kurvorna över historiska uppgångar som bankens rådgivare presenterar inte säger särskilt mycket om hur den aktuella fonden kommer gå i framtiden.

Och att man därmed ska tänka sig noga för och i regel avstå från att lägga sitt sparande i en fond med högre avgift än andra därför att den gått bra tidigare. Det visar forskning, och det har det gjorts mängder med granskande reportage om, i SVT och andra medier. Själv har jag också gjort några.

Ibland får sådana reportage stort genomslag och då passar några aktörer på att lansera och marknadsföra fonder med låg eller ingen avgift. Eller helt enkelt marknadsföra sig som alternativet till storbankerna.

Börsen har vänt uppåt

När jag själv varit med och gjort en uppmärksammad granskning om Nordeas fondförvaltning, som hade gjort dåligt ifrån sig, blev jag till och med uppringd hemma av en fondförmedlare som började med att utmåla ett liv i fattigdom på ålderns höst om jag inte lyssnade vidare på honom. Därefter sa han:

-Du kanske har sett reportagen på TV om hur dålig avkastningen är på de stora Nordeafonderna?

Tyvärr blev jag på dåligt humör direkt och slog bakut med svaret:

-Ja. Det var jag som gjorde dem.

Därmed fick jag inte veta hur säljsnacket skulle ha fortsatt. Men att det fanns stora möjligheter att utnyttja reportage som våra till att få folk att ilskna till på sin bank och sitt fondsparande handlade, skulle jag säga, till stor del om tidpunkten:

Börsen hade gått uselt. I mer än tio års tid. Vid publiceringen av granskningen i oktober 2011 var börsen nästan 30 procent ner sedan IT-yran kulminerade i mars 2000. Inte konstigt att sparare som sett sparpengarna krympa i bankernas händer medan bankerna ändå tjänade pengar på fondavgifter, var lättretade.

Därefter har det gått uppåt. Stadigt. Plus 10 procent 2012, plus 21 procent 2013. Ett enda börsår sedan 2012 har slutat på minus. Det var 2018, då börsen gick ner med åtta procent. Nu är den nästan 100 procent upp från IT-yrans topp.

Skickligt varumärkesbyggande

Det är lätt att förlora pengar på enskilda uppblåsta aktier – extremexemplet är Gamestoprallyt där småsparare drev upp kursen så mycket att hedgefonder tvingades in i affärer som blåste upp kursen ännu mer, innan allt sprack förra veckan.

Men bland fondspararna är många vid det här laget vana vid en stadig, rejäl tillväxt av sparkapitalet år efter år, nästan som under det börsglada 90-talet med nio års uppgång i rad. Då kunde det vara väldigt svårt att hitta upprörda sparare hur mycket man än räknade och visade hur avgifterna slog. Nu är nog folk kanske i allmänhet lite mer medvetna.

Å andra sidan har nätaktörer som Avanza och Nordnet genom skickligt varumärkesarbete i alla tänkbara kanaler lyckats etablera och befästa sina varumärken som lågpris och därmed det förnuftiga valet. Då kan förmodligen deras finstilta redovisning av fondavgift som de får i betalning från exempelvis storbankernas fonder, passera obemärkt på årsbeskeden med saftig kapitaltillväxt.

Detta varumärkesarbete gör nog för övrigt att de också faktiskt kan ta mer betalt i courtage än storbankerna för småsparares aktieköp. De flesta har nog inte koll på att det i vissa fall kostar mer att köpa 100 Ericssonaktier via nätbankerna än storbankerna, trots att Svenska Dagbladet och Dagens Industri rapporterat om det.

Möjligen behöver börsen surna till rejält igen innan spararna gör det.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.