När det blir riktigt djup ekonomisk kris är det arbetslösheten som drabbar ett samhälle värst. Den skapar tragedier och för många människor som förlorar jobbet kan resten av livet förändras. Men den här krisen skiljer sig från tidigare, när man synar siffrorna: de unga drabbas mycket hårdare.
Under den längsta och djupaste krisen i modern tid i Sverige, 90-talskrisen, försvann en halv miljon jobb. Den krisen började som en bank- och skuldkris, och blev sedan en förtroendekris för de svenska statsfinanserna och den svenska valutan. För att komma ur krisen ansågs det nödvändigt att inte minst exportföretagen ökade sin produktivitet och konkurrenskraft. Det blev nedskärningar och effektiviseringar. En halv miljon jobb försvann.
Många äldre blev av med jobbet i denna rationaliseringsvåg. En del människor som var i 50-årsåldern och äldre, och som aldrig hade föreställt sig, eller var beredda på, att söka nytt jobb, kom aldrig tillbaka till arbetsmarknaden.
Finanskrisen kortare än väntat
I den senaste krisen, den globala finanskrisen 2008-2009, var det precis som under 90-talet, tillverkningsindustrin och byggbranschen som drabbades. Vid det laget hade systemet med bemanningsföretag och tillfälliga anställningar brett ut sig, och på det sättet drabbades ungdomar utan fast jobb hårdare.
Men krisen blev mer kortvarig än man föreställt sig. Scania som den här gången räknat med permitteringsstöd till september och ändå planerar att varsla, bröt den gången sin krisplan tre månader i förtid och drog igång för fullt redan i mars 2009, precis ett halvår efter att krisen brutit ut.
Och nu ser vi ungdomarnas kris i en helt annan omfattning. Just de branscher som krisar mest, som hotell- och restaurang och handel, är de branscher där ungdomar börjar sitt arbetsliv, där nu i dagarna också många hade räknat med att få börja på sina sommarjobb.
Mörkertal kring hur unga drabbas
Som man kan se i SVT:s konjunkturkoll varslades eller permitterades 30 000 i de branscherna. Det är ändå siffror som bara täcker in en del av verkligheten. Många jobbar i anställningsformer som timanställning, där arbetsgivaren vare sig behöver varsla eller permittera för att bli av med personal de inte har behov av.
Arbetslösheten är redan uppe i 11 procent för ungdomar, jämfört med åtta procent för arbetsmarknaden totalt.
Fördelen ungdomarna har är att de har lättare att komma igen. Men det, precis som allt annat i den här krisen, bygger på att världen får bukt med viruset nu, att det inte blir en stor andra virusvåg och nedstängningar i höst, och att någon form av ekonomiska hjul börjar rulla.
Viruset sätter agendan
Men om det tar för lång tid, och krisen blir djupare i fler branscher, och turistbranschen i sin nuvarande form hinner slås ut och kanske helt måste byta skepnad, då kan det bli svårt för ungdomarna.
Och än svårare, naturligtvis, för alla äldre som också jobbar i de här branscherna. Och inte minst för alla de företagare, ofta mindre, som livnär sig på den.
Men lika viktigt som att följa hur konjunkturen utvecklas, om man vill försöka förstå hur det ska gå, är att följa hur viruset utvecklas.
Det är viruset som sätter agendan, för allt från hur många lastbilar som säljs till hur många turister som tar sig till Skansen eller Sylarna.
Och som bestämmer hur många som vågar tro på sin egen framtid, hur mycket de konsumerar och av vad, och hur många jobb det blir av det.