Det var panik våren 2020. Säkert också på finansdepartementet. När bokstavligen större delen av världsekonomin stod stilla och ingen visste vart det hela skulle ta vägen var det förstås extremt svårt att vara ansvarig för ett helt lands ekonomi.
Att i det läget agera så att några av landets tyngsta ekonomiprofessorer och forskare i Finanspolitiska Rådet ett år senare berömmer den övergripande inriktningen och storleken på de ekonomisk-politiska åtgärderna med adjektiv som ”snabbt”, ”kraftfullt” ”effektivt” och ”träffsäkert” är naturligtvis en bedrift.
Visste inte att fabriker skulle öppna
En ganska vanlig åsikt bland tongivande ekonomiprofessorer förra våren, var att regeringen inte borde tveka att spendera 1 000 miljarder kronor på ekonomiskt krisstöd under 2020.
I det läget visste man inte att fabriker världen över, med början i Kina, skulle öppna igen ganska snart. Och man ansåg att det, för säkerhets skull, var bättre att ta i för mycket än för lite.
När jag i pandemins början frågade en tidigare ordförande i Finanspolitiska Rådet om han verkligen tyckte att det var rimligt att vräka ut offentliga pengar över företag som kanske skulle visa sig inte behöva stödet, så svarade han ja. Annars skulle man inte klara att tillräckligt snabbt och enkelt få ut stöd till de företag som verkligen behövde det för att inte gå under. Det skulle i sin tur slå mot ekonomin i stort.
Långsammare för de minsta
Det var egentligen inte svårt att köpa resonemanget. I det osäkra läget var det bättre att ge pengar till företag som senare skulle visa sig inte behöva, än att snåla för mycket till dem som verkligen skulle visa sig behöva det för sin överlevnad.
Mycket riktigt fick börsjättar med miljarder i kassan permitteringsstöd. Volvo till exempel fick snabba besked, och över en miljard kronor. Men samtidigt gick det desto långsammare för de minsta företagen att få hjälp.
Det handlar om enskilda näringsidkare. Ungefär 300 000 personer i Sverige livnär sig på inkomsterna från sina enskilda firmor. 100 000 enskilda firmor finns i branscher där pandemin slår hårt.
Små marginaler
För dem har regeringen skött sig för dåligt, enligt Finanspolitiska Rådet. Marginalerna för enskilda företagare ofta är små. Till skillnad från den som äger ett aktiebolag är den enskilda företagaren personligen ansvarig för företagets skulder och kan förlora sitt eget hem om företaget går i konkurs.
Ändå dröjde det ända till november innan omsättningsstödet för enskilda näringsidkare klubbades. Det var ett halvår senare än permitteringsstöd och omställningsstöd till resten av näringslivet.
Tydligen går det inte ens att skylla på EU här: stödet klassas som ”ringa” och behöver därmed inte ens anmälas till EU. Danmark och Norge hade samma sorts stöd på plats redan våren 2020.
Räddade inte de med minst marginaler
När det gäller arbetstagarna får regeringen egentligen samma slags kritik av Finanspolitiska Rådet. Permitteringsstödet har inte gått till dem som är mest utsatta på arbetsmarknaden: de med tillfälliga jobb och timanställningar. Arbetsgivarna måste nämligen dra ner på kostnaderna, alltså göra sig av med tillfälligt anställda, innan de får stöd.
Så fungerar det inte i de flesta andra länder. Oftast hanteras permitteringsstöden på liknande sätt som arbetslöshetsförsäkringen.
Permitteringsstödet betraktas som den mest framgångsrika stödformen. Den räddade utan tvekan massor av jobb, och säkert en del företag. Men varken jobben eller företagen för många av dem med allra minst marginaler när krisen bröt ut. Hur följderna av det hanteras avgör betyget på regeringen nästa gång.