I mejlet till reportern Cecilia Granér skriver hon:
Hej Cecilia
Jag sprang nyss på Per Johansson från Glada Hudik, som var angelägen om att prata med mig. Han är ledsen och orolig, eftersom han inte anser sig ha fått veta varför ni filmar, och i vilket syfte. Han oroade sig också för sina skådespelare, som ju också blivit filmade.
Det är inte så svårt att förstå Pers oro. (Jag skulle också bli orolig om UG plötsligt ville följa mig!). Utan att veta vad det handlar om, så är väl principen ändå att det är god journalistisk sed att ge ett ordentligt svar på vad som är syftet och tanken bakom ert intresse för honom och hans verksamhet. Särskilt om det inte är en mer offentlig och skyddad person än Johansson. Vi talar ju inte om Berlusconi precis.... Så mitt råd är att du ska ge honom ett mer konkret svar än det han hittills fått – med reservation för att ni kanske har mycket goda journalistiska skäl för att vara så undanglidande som dina svar hittills har varit.
Eva
Det är första gången i Uppdrag gransknings tioåriga historia som SVT:s vd på det här sättet vänder sig direkt till en reporter under en pågående granskning. Och Pär Johansson hade när det här mejlet skickades vid flera tillfällen fått information om vad programmet skulle handla om (se mejlväxling nedan).
Uppdrag gransknings Janne Josefsson tog med mejlet till Eva Hamilton för en intervju.
– Jag är angelägen om att våra medarbetare i möjligaste mån ska spela med öppna kort, så jag skickade ett mejl till reportern där jag skriver att han säger sig inte ha förstått. Det är god journalistisk sed att berätta det, förutsatt att du inte har journalistiska motiv att låta bli, säger Eva Hamilton.
Den här reportern gör just det som förväntas, hon granskar en som alla hyllar, så får hon ett brev från vd:n som slår fast...
– Nej, jag slår inte fast. Jag skriver att det är god journalistisk sed att uppträda öppet och sjyst, om du inte har journalistiska motiv för att låta bli.
Du gör det till ett faktum att hon är undanglidande?
– Det är det intryck Pär Johansson ger mig. Försök en gång till, det är inte större än så. Jag begär ju inte ens att hon ska svara mig, bara ber henne om den enkla saken att ta det ett varv till om han nu inte förstått.
Det här verkar som en skitsak för dig?
– Ja, det är en skitsak för mig, säger Eva Hamilton.
Här är mejlen Pär Johansson fick från reportern Cecilia Granér:
(3 april)
Hej Pär!
Det låter på ditt brev som du inte fått svar på frågorna. Men jag kan ta det igen.
– Den research jag jobbar med handlar om Glada Hudikteatern, dess historia, organisation, ekonomi och de företag och personer som är engagerade i teaterprojektet.
– Som du vet är jag anställd av SVT/Gävle-Dala. Som du också vet har jag under några dagar haft hjälp av en kollega som jobbar på SVT´s samhällsredaktion med delar av researcharbetet. Om det blir något reportage eller inslag, hur det ska publiceras, när, i vilken kanal och i vilket program beror självklart på resultatet av det jobb som nu pågår och inte minst den intervju jag vill göra med dig. Jag kommer givetvis att hålla dig informerad om och när jag/vi tar beslut om en ev. publicering.
med vänlig hälsning
Cissi
(4 april)
Hej igen!
Vad menar du med att jag säger olika saker i telefon och per mail? Vad är det som är oklart?
När man jobbar med journalistik är det svårt att i förväg veta vart det kommer att landa. Det kanske inte blir något alls, det kan bli något som är angeläget att berätta på lokal nivå och visar det sig vara av allmänt nationellt intresse finns chanserna/riskerna att ett program som Uppdrag Granskning vill gå vidare med det.
Jag berättade för dig i vårt telefonsamtal att den kollega som jag fått hjälp av jobbar på uppdrag Granskning som tillhör samhällsredaktionen och ja han heter Lars-Göran Svensson.
Och jag kan ärligt säga att jag blir väldigt förundrad över vad det skulle spela för roll om jag vill intervjua dig för Gävle-Dala eller Uppdrag Granskning. Jag antar att du ger samma svar.
med vänlig hälsning
Cissi
