Skiljedomstolarna bygger på att ingen pratar om vad som sagts i förhandlingarna. Johan Ullman har bestämt sig för att bryta tystnadskulturen.
De bandinspelningar han nu låtit Uppdrag granskning ta del av visar varje detalj i den hemliga processen, minut för minut. En process där Johan Ullman hade ett mycket utsatt läge, redan innan förhandlingen hade inletts.
I ett halvår hade han varit utan juridiskt ombud, eftersom han inte kunde betala den advokat som förberett målet åt honom. Istället hade han fått med sig ett ombud som med bara några dagars varsel försökt sätta sig in i målet.
Ombudet hade heller aldrig tidigare varit med om en liknande skiljeprocess.
– Hade jag haft en aning om vad det handlade om så skulle jag överhuvudtaget inte satt min fot här, säger Johan Ullman idag, om förhandlingen som hölls på ett kontor på Strandvägen i Stockholm.
Bandinspelningarna visar att hans motpart, riskkapitalbolaget Gylling Capital, var betydligt bättre rustad. En av advokaterna som företrädde Gylling redovisar tidigt i förhandlingen hur överskådligt man sammanställt materialet inför nämnden.
Och ordföranden ger beröm:
– Detta uppskattar nämnden kan jag säga, säger han på bandet.
Vid ett annat tillfälle hörs ordföranden uttrycka sympati för Gyllings sak när en företrädare för bolaget beklagar sig över hur de ständigt får skjuta till pengar för att lösa krisen utan Ullmans hjälp.
Flera gånger under förhandlingarna blir det också tydligt att Ullmans ombud inte hänger med i målet. Vid ett tillfälle rätas några frågetecken ut och ombudet konstaterar:
– Så bra. Till och med jag förstod ju vad det här... vad processen handlar om.
I en vanlig tingsrätt hade det kunnat låta annorlunda. Allmänna domstolar har skyldighet att ge det som kallas processledning för att stärka en part som hamnat i underläge.
Rolf Åbjörnsson, en advokat med mycket lång erfarenhet, tror att Johan Ullman skulle haft ett bättre utgångsläge om han haft större ekonomiska och juridiska muskler.
– Ja, då hade det blivit fajt. Den saken är klar, säger han.
Skiljedomen tog ställning för Gyllings sida. De fick hela det gemensamma bolaget och Johan Ullman var tvungen att släppa ifrån sig alla sina aktier – till vrakpris.
Fram tills nu hade han trott att vad som än hände, så skulle han åtminstone ha råd att betala processen med sina aktier. Men nämnden gick på Gyllings linje även här.
Ullmans del värderades till ynka 200 000 kronor.
Det räckte till notan för en enda skiljeman. Sen fanns det ytterligare en till att betala – som också skulle ha 200 000. Ordföranden skulle drygt 300 000 för insatsen och Gyllings advokater krävde 3 miljoner kronor för jobbet.
Johan Ullman skulle, som förlorare, stå för allt.
Reportage: Kristina Hedberg och Nadja Yllner
Text: Peter Bagge