Robert Capa: Hur gör man för att närma sig människor i utsatta lägen med en kamera som ni gjort? Jag filmar lite men är blyg och skäms när jag kommer med min kamera. Det blir mest bilder bakifrån om jag filmar folk jag inte känner.

Emil Larsson: Hej Capa.

Ögonkontakt är mitt bästa tips. Då känner du hur nära du kan gå. Man kan ofta komma människor närmare än man tror som fotograf, sociala färdigheter är hundra gånger viktigare än teknikkunskap!

Michael: Ville bara tacka er för ett starkt reportage. Stolt över att betala licenspengarna när journalister och bildjournalister som er jobbar på SVT! Tack. 

Emil Larsson: Tack Michael! Det värmer extra att du använder ordet bildjournalist!

Jerk: Mycket bra program! Mycket gripande! Varför blev det ingen polisanmälan för våldtäkten? Gud, vad arg jag blir!! Kan inte polisen ta upp fallet nu? Jag menar offret är ju död, men förövarna lever ju!! Jag vill att de ska få sitt straff!

Anna-Klara Bankel: Tack. Vårdpersonalen har inte angett i journalerna varför ingen polisanmälan gjordes. Kanske var Åsa rädd.

Marcus: Oerhört viktig fråga, dessa problem med en ovärdig psykvård förekommer över hela landet!!! 

Emil Larsson: Det skulle vara intressant att titta på resten av landet

Cathrine: Blir så illa berörd av kvällens program. Jag jobbar själv med missbrukare å förstår inte hur samhället bara kan strunta i våra medmänniskor.

Emil Larsson: 

MammaAnna : Hej! Är enormt tacksam att ni tar upp detta med att människor hamnar mellan stolarna. Jag har en son 20 år gammal som omfattas av LSS pga lindrig utvecklingsstörning. Han har fungerat oerhört bra tidigare, men mår nu sämre. Han hade flyttat hemifrån och var så stolt. Han insjuknade i en akut psykos men blev hemskickad från psykakuten flera gånger innan diagnos ställdes och situationen blev ohållbar. Det blev då hämtning av polis och tvångs vård en månad. Efter har det gått upp och ner o nu är det riktigt dåligt. Han bor hemma hos oss och vi försöker få hjälp. Det är alltid någon annans ansvar blir svaret. Psykiatri är svårast att få hjälp av. Jag vet inte hur många gånger jag sagt just detta: OM HAN INTE HADE OSS SKULLE HAN HAMNA PÅ GATAN. Tack för ni belyser hur omänskligt man behandlar svårt sjuka. 

Anna-Klara Bankel: Tack själv för att du berättar. Vi har hört så många berättelser som liknar detta. Det handlar inte bara om enskilda individer. det är ett systemfel bakom som gör tat man faller mellan stolarna och kan bli helt utan hjälp.

Stefan.L: Tack för ett bra program. Trodde inte det gick till så här i dagens Sverige. Ni öppnade nog många ögon med detta program. Och gjorde mina tårögda. Fortsätt granska.

Emil Larsson: Mina ögon öppnades också under arbetet med detta kan jag säga...

Peter: Programmet gjorde att man blev djup tagen. Upprörande att se att människor på det här sättet ramlar mellan stolarna. Bra reportage! 

Emil Larsson: Tack Peter!

Mats: Hur kommer det sig att ni råkade vara utanför polisstationen när kvinnan kastades ut. Ingen förklaring till detta gavs, vilket gör att man misstänker att det hela var arrangerat. Kommentar?

Anna-Klara Bankel: Hej Mats! Det var så att vi var ute och filmade reportaget om missbrukare och just då följe leo (som du senare såg i det reportaget). Så, nej, det var inte arrangerat. Ibland är vekrligheten värre och mer dramatisk än dikten.

Mamma eva: Min yngsta dotter avled den 10 feb efter att tagit tabletter som langats brevledes till henne. Hon var för frisk för socialtjänsten och för mycket missbrukare för att få vård och hjälp via psykiatrin. Fyra diagnoser. Samarbete mellan sjukvård, socialförvaltning borde ha en rejäl översyn.

Emil Larsson: Jag beklagar sorgen. Din dotter verkar också ha hamnat mellan stolarna. Jag hoppas många drabbades historier kommer upp i ljuset nu. Det är början till en förändring.

Johanna: Tack för ett bra program! Mycket gripande! Hur gick det för kvinnan som hade cancer? 

Anna-Klara Bankel: Hej Johana, jag har inte haft kontakt med henne på ett tag, men efter att vi ställde frågor till socialtjänst om hur hon kunde få sova på toaletter mitt i vintern, fick hon iaf tillfälligt härbärge, berättade Ola för mig senare.tyvärr har jag inte mer info än så just nu.

Pilla: Hej! Jättebra inslag om psykisk sjukdom! Jag själv lider av psykisk sjukdom och utsatt för sexuellt våld! Jag fick polisanmäla vården för att få hjälp! Jag träffade en specialist som var en vård man förväntar sig som patient! Innan mötte jag samma idioter som ni visar i programmet! Jag är glad att ni visade detta för jag har gått i 15 år och trott att detta har varit mitt fel och det var bara jag som drabbas! Men nu inser jag att jag är bara en i mängden! Det är inte mitt fel! Tack, tack, tack

Anna-Klara Bankel: Hej! Du är INTE ensam. Det vet jag efter att hundratals mejl strömmat in till oss som vittnar om vilken kamp det kan vara att få psykiatrisk vård. Tack själv för att du delar med dig.

UG – Moderator: Ni är många som skriver och berättar starka historier här i chatten. Vi ska försöka publicera någon av dem. Men kanske kan ni nå ännu fler om ni skriver om det i sociala medier. Ni skulle kanske kunna använda er av hashtagen #Mellanstolarna för att hitta varandra. /Fouad, moderator

Fanny: Mycket intressant program. Måste dock fråga varför det kändes som att ni vinklade det hela som att poliserna gjorde fel i situationen som var i börjat av programmet? Och vad händer med de som blir tagna på plattan? Släpps det fria direkt, får de ingen hjälp? 

Emil Larsson: Hej Fanny.

Polisen följde sina regler som säger att man inte får ha människor i arresten om de inte begått brott. Det var deras svar. Jag tycker inte att vi anklagar polisen i reportaget även om jag samtidigt personligen kan tänka mig att ingen av poliserna är särskilt nöjda med hur det blev i det här fallet. Man kanske kunde gjort något annat än att dumpa henne på gatan?

M: Mycket gripande reportage som verkligen berörde. Men det talas om samhället och hur långt ska det gå innan samhället gör något. Vem / vad är samhället, vem bär det tyngsta ansvaret menar ni? Polisen, socialtjänsten, sjukvården, psykvården

Anna-Klara Bankel: M: Det är ju ett delat ansvar mellan kommuner och landsting. Riksdag och regering som beslutat detta. Den mänskliga katastrofen som drabbat psyksikt sjuka senaste 20 åren är känd. Tyvärr tycks inte mycket ha gjorts.

Fanny: Hur gick det för han Leo?

Emil Larsson: Anna-Klara pratade med Leo idag. Just nu kämpar han med soc för att få nya kläder efter att ha blivit rånad på det lilla han ögde.

Tii: Otroligt att ingen tvingar kommuner och lamdsting att efterleva lagarna som politikerna säger finns?? Alla blir i stort sett nekade hjälp på soc idag !

Anna-Klara Bankel: Tii: Vi har också hört massvis av berättelser om hur man nekas hjälp av soc, exemelvis så förlorade Åsa sitt socialbidrag och därmed sin lägenhet då hon inte kunde betala  hyra efter det, pga att hon inte kunde samla in de kvitton från pantbanken som socialtjänsten börjat kräva.

Vicckan: Jag kan inte sluta gråta. Det är ett så starkt och respektfullt reportage ni gjort. Min son har ett missbruk och nu kom alla känslor på en gång. Ville bara tacka trots att jag är så ledsen. 

Anna-Klara Bankel: Tack kära du. Det är fint att höra att du tycker vi kunde berätta på rätt sätt. Kämpa!

Johanna: Hur upplevde ni att relationen/stämningen mellan polis och missbrukare var? De har ju ofta interagerat med varandra många gånger förut och mer eller mindre känner varandra

Emil Larsson: Hej!

Stämningen mellan de poliser vi träffat och missbrukarna är faktiskt god. Ofta känner de varandra sedan länge och vet var de har varandra ganska väl. Många poliser gör ett stort arbete även utanför arbetstid för att hjälpa missbrukare och deras släktingar. Det har vi hört från flera håll. Stämningen mellan poliser och langare är en helt annan...

Franz: Hur klarar ni av detta? Hur orkar erat psyke med att se denna misären? Tack för ett bra reportage.

Emil Larsson: Hej Franz.

Vi var och är fortfarande djupt tagna och vi har bägge gråtit flera gånger både medan vi spelade in och när vi klippte. När vi filmade Leo på toaletten kanske det märks att kameran skakar ovanligt mycket, det var en av gångerna jag föll igenom.

Leif: Ert program berör verkligen. Staten (polisen) gör sin del, landstinget (läkaren) identifierar behov av tvångsvård och kommunen (socialtjänsten) driver sin idé. Det krävs två stolar för att hamn emellan. Vad säger alla de utsatt personerna ni träffat om samhällets ansvar?

Anna-Klara Bankel: Hej Leif. Tyvärr ger många upp till slut. Slutar att till och med söka hjälp. Den lilla orken de har kvar använder de för att klara överleva från dag till dag. Vi har mött så mycket integritet och stolthet mitt i skammen och misären. De vet att de svikit andra och ibland kanske smitit när hjälp faktiskt erbjudits, men de vet också att de har samma rättigheter till vård för sin missbrukssjukdom, som alla vi andra för vilka sjukdomar vi än må drabbas av.

patanp: Tyvärr är ministerns svar samma gamla visa och inget händer. Har personlig erfarenhet . Kände även Manno&Åsa, och känner även Leo. Tyvärr är nog inte de nog inte de sista som dött innan nåt händer,sorgligt men sant! 

Anna-Klara Bankel: patanp: Hej, tror många känner samma hopplöshet som du. Men nu talar vi om det i alla fall..

Jonas : Är inte problemet att medborgarna prioriterar lägre beskattning framför att hjälpa missbrukare med kostsam vård?

Emil Larsson: Hej Jonas.

Jag vill ogärna ge mig in i politiska diskussioner här, men känner igen resonemanget och finner det intressant. Det finns naturligtvis många olika åsikter om detta och de är värda en diskussion.

Göran: Mycket bra reportage tycker jag. Kommer ni att djupgranska den psykiatriska vården närmare? Det råder ingen tvekan om att inom den sektorn finns det stor förbättrings förbättringspotential.

Anna-Klara Bankel: Göran: Tipsa oss vettja!

D: Tack för ett mycket bra program!!! Hade inte jag haft min familj, mamma, pappa, tvillingbror och lillebror. Skulle inte jag varit här idag. Psykvården i Sverige på 2000 talet är hemsk. Å det händer idag, imorgon och dag efter dag. Läkare och annan vårdpersonal inom psykiatrin sitter på en absurd maktposition, att kunna bestämma över en medmänniskas liv eller död. Det är hemskt. Bygger inte vården på evidens? Vetenskap och beprövad erfarenhet? Hur kan då samma historier upprepas gång på gång utan att någon tar ansvar???? HUR kan man lämna en MÄNNISKA liggande på gatan. Utan hjälp utan hopp utan någonting. Verkligheten är värre än fiktionen!

Emil Larsson: Verkligheten slår alltid fiktionen, med ett undantag -Dostojevskij.

UG – Moderator: Det är en överväldigande respons på kvällens reportage. Anna-Klara och Emil försöker svara på så många av era inlägg som möjligt. Skriv gärna kort så hinner fler få svar.

Mimmi: Om man nu är så sjuk, så som ni belyser i repotaget, ska man inte då befinna sig innanför psykiatrins väggar? Ska ni inte backa bandet och inse att misstaget gjordes i reformen (alltså ett politiskt problem?)- Jag känner empati för poliserna i repotaget, vad ska DOM göra?

Anna-Klara Bankel: hej Mimmi. Nä polisen har varken utbildning elleler resurser och känner STOR frustration över älget. Sedan kan man ju överväga hur man agerar med en förtvivlad och sjuk människa, inte sant? Det vore intressant att höra den frågan diskuteras om psykreformen.

Anna: Varför kan inte politiker kommentera enskilda fall? Starkt program, vidrigt hur välfärden monteras ner. Inför tjänstemannansvar. Stärk tullen stoppa knarket. Kämpa vidare UG.

Anna-Klara Bankel: Anna: Ja, du, ibland finns det kanske fog. Men ofta används det  som en hänvisning till att inte svara på frågor, trots att exempelvis sekretessmedgivande gjorts av personen själv eller anhöriga.

Johan: Åsa i reportaget upplevdes inte som man tänker sig en missbrukare (mina fördomar kanske..), skulle vara intressant att veta mer om hennes bakgrund..hur hamnade hon där. Hon säger att hon är välutbildad. I övrigt ett väldigt bra o gripande reportaget.

Emil Larsson: Vi har pratat mycket med hennes familj. Jag kan inte skriva mycket om hennes privata bakgrund men hon var nog en ganska vanlig tjej. Jag tror att vem som helst kan hamna i hennes situation beroende på omständigheterna. Vi tyckte mycket om henne då vi träffade henne i augusti. 

Aj: I min kommun är det tvärtom. En socialtjänst som gör ett fantastiskt jobb men en psykiatri som väljer att inte satsa på missbrukare. Det spelar ingen roll hur fina samverkansavtal som är skrivna om man inte har viljan att arbeta med frågan....

Anna-Klara Bankel: Aj: ja problemen finns överallt men skiljer sig åt i kommunerna. När det gäller psykiskt sjuka så är det ofta VÄLDIGT många instanser som ska synkronisera för att det ska bli ett värdigt liv för den sjuka. I den bästa av världar..

Bamse björn: Måste få tacka för ett oerhärt bra program, tycker det är dags att våra plotitiker gör något åt denna ohållbara situtaion. Har själv en historia jag skulle vilja berätta som jag också tror skulle vara till en fördel för er. Någtot av intresse?

Anna-Klara Bankel: Hej Bamse! Skriv lite om den anna-klara.bankel@svt.se

Nyfiken: Missade tyvärr programmet, vad handlade det om?

UG – Moderator: Kul att du hittade till chatten iallafall. Här kan du se hela programmet, som handlade om situationen för missbrukare i Stockholm, och om en psykiskt sjuk kvinnas kamp för att få hjälp. http://www.svtplay.se/video/2755975/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-avsnitt-10

Mariana : Hej! Blir riktigt upprörd när jag nyss förlorat min dotter endast 24 år nu i september, och det endast pga. Myndigheternas amatörmässiga agerande. Hade verkligen önskat att hon hade varit en del i er viktiga granskning, det är en lång historia där felaktigheterna avlöser varandra. Håller just nu på att göra en anmälan till IVO i hopp om att andra inte ska behöva råka ut för samma kränkande behandling eller bemötande! Vänliga hälsningar ledsen mamma! 

Anna-Klara Bankel: Hej Mariana. Jag beklagar verkligen sin sorg. Det ska inte ske. Önskar dig kraft. Mejla mig gärna några ord om vad som hände, om du vill det anna-klara.bankel@svt.se

Margit: Lever vi verkligen på 2000-talet? Eller är det fortfarande medeltid? Har vi inte kommit längre i humanitet, solidaritet och empati än att vi stillatigande tillåter människor att gå under utan att något görs eller att någon tar ansvar? Ett samhälle som behandlar sina mest behövande på detta sätt gör inte skäl för att kallas välfärdssamhälle. Det är en skrämmande verklighet som ni visar i ert välgjorda och ytterst viktiga reportage. Ni ger röst åt dem som annars aldrig kommer till tals i offentligheten och skildrar dem och deras verklighet på ett respektfullt och inkännande sätt, som gör mig mycket berörd. Man vill bara gråta. Hur har ni burit er åt för att komma dessa människor så nära? Hoppas ni får möjlighet att göra fler reportage med lika viktigt innehåll som detta – det behövs!

Emil Larsson: Tack Margit!

Vi har kommit människorna i reportaget nära genom att ta oss tid. Vi var ute och vandrade med kameran dygnets alla tider under vintern och pratade med hundratals utsatta människor. Det fantastiska är att så många har velat dela med sig av sina liv. Jag är oerhört tacksam att få arbeta med detta och vi kommer att fortsätta göra reportage så länge vi orkar!

bIRGIT J: Tack för ett gripande reportage – man blir ju alldeles förtvivlad! Hur kunde St Göran skicka ut kvinnan? Vilken regering startade detta vansinne med indragningar osv??

Anna-Klara Bankel: bIRGIT J: 1995 var det socialdemokratisk regering. Jag har inte kunskap om hur reformen drevs igenom, men vet att anhörigföreningar mf var positiva till den och trodde att den skulle leda till ngt bättre. Sedan kom nedskärningstider i svenska kommuner. Och samarbetet visade sig svårare i verkligheten än på pappret. Typ. Ett resultat är att psyksiskt sjuka dör en för tidig dör bland annat för att de inte får vanlig kroppslig sjukvård, som oss andra när de drabbas av cancer eller hjärt och kärlsjukdomar. det krävs kraft och brains för att få bra vård enl undersökningar.

Mark: Blev illa berör av kvällens program.....Missbrukade heroin i över 10år, varit ren i 10-tals år. Kan säga att de såg likadant ut i slutet på 90-talet då jag behövde hjälp, skrämmande att inget hänt på nästa 20år...

Emil Larsson: Hej Mark.

Tack! Underbart att du är ren! Skönt att det inte behöver sluta illa trots 10 år med heroin. Keep it up!

PIA: Har vi verkligen inga rättigheter att kräva vård om vi behöver? Varför finns inte tjänstemannaansvar?

Anna-Klara Bankel: PIA: Intressanta frågor, men tyvärr har jag inga svar. Orkar man hålla ut och kämpa på, så leder det väl fram, men det är ju svårt om man är mkt sjuk.

carolina x-cons: Hej. Jag jobbar för x-cons Stockholm. Vi stöter på detta dagligen! För någon vecka sedan stängde sthlms stad vårt boende på grund av ett vägbygge i närheten

Anna-Klara Bankel: Hej carolina x-cons! Så det blev stängning? Mejla mig och berätta om du vill.

Misen: Hej vet inte om jag missat eller om ni inte svarat på min fråga. finns reportaget där Åsa intervjuades att se? Vad hette det programmet? Får tacka som vanligt för ett bra program!

UG – Moderator: Hej Misen. Hela programmet finns nu att se på SVT Play. Lite längre ned i chatten har jag skrivit en länk direkt till sidan där du kan se programmet.

Lisa : Vad upplevde ni att de ni mötte tänkte att vi, vanliga, kan göra för att hjälpa?

Emil Larsson: Jag kommer ihåg en tjej vi träffade som sa att hon blev förvånad bara att att vi kom fram och pratade med henne. Det är det aldrig någon som gör sa hon. Att bara fråga någon frusen hur läget är kan vara starten på något större!

marita: upprörande, vad har vi fått för samhälle ? Tack för bra granskning som vanligt

Emil Larsson: Tack marita!

Görel: Varför socialtjänsten inte använder sig av LVM handlar ofta om pengar. Det är dyrare mot öppen placering. tack för et bra program.

Anna-Klara Bankel: Görel: detta är en mycket viktigt fråga med LVM. Det fanns flera anmälningar om LVM vad gällde Åsa. Men hon fick bara piller eller öppenvårdssamtal som inte hjälte mot tungt heroin och blandmissbruk. en gång ville de bevilja henne EN MÅNADS behandling på behandlingshem. Hemmet ville inte ta emot på sådana premissser, hade svaret blivit, berättade Åsa för mig. Många behöver nog både LVM och sedan annat behandlingshem. Exempelvis benzodiazepiner-beroendet sitter i extremt länge hör vi, kan ta månader att bara liksom bli avgiftad från, berättar missbrukarna själva.

Gun: En viktig bit i den ökade dödligheten inom missbruk tror jag härrör till Subutex och metadonvården, sk substitutionsvård. Viss forskare kallar det underhållsvård, man underhåller missbruket utan tanke på att få missbrukare helt rena via behandling. Har själv en son som höll på att dö till följd av metadon läckage från Umeå universitetssjukhus. Två gånger inom två veckor. Den skulle vara bra att granska.

Emil Larsson: Hej Gun!

Vi har gjort ett par reportage i abc och Aktuellt om läckage av t.ex subutex och vi kommer att fortsätta titta på det.

A: Tack gör ett mycket gripande reportage! Åsa var en mycket god vän till mej under ungdomsåren, min fråga kan man försöka få förövarna dömda? 

Anna-Klara Bankel: A: Hej! Fint att du skriver. Mejla mig om du vill. Polisen säger att det skulle vara svårt. Men att Åsa är död, betyder inte att det är omöjligt.

A: Jag har aldrig förstått hur fort man kan falla innan jag såg det hände i min närhet. Allt började med arbetslöshet och nekad hjälp när a-kassan inte räckte. Jag har också sett hur skyll dig själv mentaliteten är allmän rådande. Folk förstår ej vilket lotteri det är. Jag gjorde det inte. 

Emil Larsson: Tack för att du skrev. Jag förstår. Hoppas att den du skriver om kan få hjälp att ta sig upp igen

Fredrik : Har ni varit i kontakt med just den läkare som slängde ut kvinnan?

Anna-Klara Bankel: Fredrik: Nej det har vi inte, men hennes chef, dvs chefen för psykakuten. De hänvisar till sjukvårdssekretess, men Andreas Carlborg uttalade mer under intervjun om kvinnan på gatan att ”när man ser resultatet här så blev det ju inte bra. ”

lisa: mycket bra program men inget verkar hända. Har själv en nära anhörig som åker in och ut på psyk akuten. Har fått insyn i vården och det är hemskt. Blir man väl inlagd är det direkt stress o prat om utskrivning. Öppenvården skall ta över men där är för lång väntan. Jag såg till så min anhöriga fick en biståndshandläggare för man orkar inte strida själv. De som mår psykiskt dåligt i dag har ett helvete.

Emil Larsson: Hej Lisa.

Det kommer många vittnesmål om detta. Viktigt att tala om.

Lars Jönsson, jonsson.l: Jag har jobbat i 35 år som socialarbetare och huvudsakligen med missbrukare. Endast Sverige har en lagstiftning som lägger ansvaret på missbrukarna hos Socialtjänsten. Och vid vissa tillfällen är det näst intill omöjligt att samarbeta med Sjukvården. Socionom emeritus Lars Jönsson, Simrishamn.

Anna-Klara Bankel: Tack för din respons Lars Jönsson!

Jonathan: Hej. Tack för ett otroligt bra reporage. Ni fick nog inte bara mig att fälla en del tårar. Hur kan jag som inte har någon eftergymnasial utbildning hjälpa de utsatta? Finns det ingen hjälp för missbrukare att få genom Svenska Kyrkan?

Anna-Klara Bankel: Hej Jonathan! För tat göra det du vill göra krävs ingen högskoleutbildning! Att vara medmänniska och kamrat räcker väl. Kyrkan har många verksamheter bla besökte vi Klara kyrka i Stockholm city, men det finns ickså ickekyrkliga som Ny Gemenskap eller andra.

Peter: Tårarna flödade blev djup berörd av programmet och Åsas slut. Vi behöver mer resurser till dessa utsatta människor.

Emil Larsson: Hej Peter.

Tack för inlägget. Jag är tror att Åsas familj läser detta. Ditt inlägg blir en hälsning till dem.

Hanna: Vad skulle man som medmänniska kunna göra för att på något sätt hjälpa alla vi fått möta i ug ikväll? Jag mår dåligt av tanken att detta livet pågår för så många och att jag inte kan göra något åt det. 

Anna-Klara Bankel: Hanna: Jag förstår så väl din känsla. Det finns många verksamheter, de drivs på idiell basis och har ständigt för lite resurser som vi hör. Det finns också mycket kraft och värme mitt i misären, allt är inte fullständigt elände hela tiden, kan jag kanske trösta lite med att säga.

Sofia: Mycket bra program!! Detta är Sverige 2015. Det finns inget samarbete sker mellan psykiatrin och missbruksvården. Varför anser sig psykiatrin vara för ”fin” för att ta i människor som både har en beroendeproblematik och psykiatrisk sjukdom? De hänvisar till varandra och ingen vill ta ansvar. Beckomberga och Långbro var kanske inte så bra på sin tid, men skulle inte psykiskt sjuka ha rätt att få komma in någonstans och få lite värme/förståelse och hjälp? Tack till polisen i Stockholm som försöker hjälpa.

Emil Larsson: Det är ett intressant inlägg du skriver. Det läggs till debatten.

Tack!

Anders: Tack för ett otroligt bra repotage som belyser verkligheten. Otroligt gripande framför allt Åsas öde som får tyvärr belysa hur akut behovet är att få till en förädring.

Emil Larsson: Vi tackar och bugar!

per axberg: Detta UG borde visas för all som går skolan för det är nyrekryteringen börjar och många ungdomar tror ju inte att det är farligt.

Emil Larsson: Bra ide tycker jag. Jag skulle bli oerhört stolt om jag fick höra att någon lärare använt sig av vårt reportage i undervisningen.

Pensionär: Vet man hur många missbrukare som finns i Sverige idag?

Anna-Klara Bankel: Hej, Jag vet det tyvär rinte såhär på rak arm och det är väl svårt att t areda på det exakt. Men jag kan berätta att i stockholm finns 1.700 sprutnarkomaner i sprutbytesprogrammet. Dessa är ju bara en liten del av alla. Många injicerar ju inte sina droger.

Per: Hur gammal blev Åsa?

Anna-Klara Bankel: Per: 42 år var åsa när hon dog.

Khai Chau: Annonseringen på programmet var väl psykisk sjukdom, men nu har vi hamnat på missbruk !? Hur kommer det sig? Khai Chau, fd patient, utan droger

Anna-Klara Bankel: Khai Chau: det var två reportage i programmet där dte gemsamma temat var utsatthet och att man hamnar melllan stolarna när landstingens och kommunernas instanser bollar ansvaren emellan sig. Det är nog svårt för dem som ska presentera programmet mycket kort att tydliggöra allt det ska handla om.

PIA: Ska missbrukare och hemlösa behöva begå brott som leder till fängelse för att få vård och hjälp?

Emil Larsson: Det där är faktiskt något jag hört folk säga. I alla fall i diskussionens hetta, som en teoretisk väg bort från gatan. 

UG – Moderator: Nu måste vi tyvärr avsluta chatten. Tack för alla frågor, och för alla engagerade kommentarer. Välkomna tillbaka nästa onsdag!

Catharina: Jag har tänkt gå ut i media om hur det är i den kommunen jag bor i hur man blir behandlad just när man har barn i missbruks träsket. helst när dom börjar i unga år. Fått höra släng ut ditt barn låt dom knarka ner sig så att dom kommer ner i botten. Det där köper jag inte helt ut. Min son hade hamnat på intensive 6ggr på sex månader var när döden dom flesta gångerna ringde soc varje dag polisen var oroligt fick ett samtal för ett av sjukhuset att försätter din son kommer han inte överleva hans kropp är så pass slut. Dom gör inget heller tydligen lvm jag får ringa sjukhusen att dom får lov att lämna in till soc. Blir så gråt färdig det måste börja göra något för dessa och får en riktig lång behandling får individens behov. Allt är så slappt.. Jag har så mycket jag skulle kunna berätta.. Men jag ger aldrig upp min kamp för min son. Han är 20+ Tack för erat reportas tack tack 

Anna-Klara Bankel: Catharina. Åh.. ledsen för din och din sons skull. Många berättar exakt det du säger. Jag har hört det hundratals gånger nu senaste månaderna. Att man får höra att man ska porta sitt eget barn från hemmet. Först då ingriper socilatjänsten, berättar föräldrar. Och LVM som inte blir av. Kan bara säga: Kämpa, ge inte upp!

Dotter till missbrukare: Min pappa är över 70 år och har missbrukat amfetamin i över 50 år. Han har adhd och psykiska problem pga en svår barndom med alkoholiserade föräldrar och blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn. Han självmedicinerar, men skulle behöva psykologhjälp vilket han inte får eftersom han först måste vara drogfri. För 7 år sedan försökte han ta sitt liv efter att han blev av med sin bostad och inte klarade av att bli hemlös igen. Polisen hittade honom i sista stund och han blev magpumpad på sjukhuset och sedan efter att han vaknat upp på intensiven körd till psyket. Sedan blev han utkastad bakvägen mitt i natten, fortfarande omtöcknad och inte visste var han var. Psyket hade lovat oss anhöriga att ringa innan han skrevs ut, men det gjorde de inte. Under 2 dygn var pappa borta och vi visste inte om han levde eftersom han hade sagt att han skulle försöka igen. Vi har tyvärr ingen missbruksvård i Sverige att tala om och kraven för att få hjälp är så höga att ingen klarar kraven. 

Anna-Klara Bankel: Dotter til lmissbrukare: Blir väldigt berörd av din historia. Tack för att du delar med dig av den. Kämpa för din pappa. Mejla om du vill berätta mer.