De senaste åren har någonting förändrats inom vården för könsdysfori. Andelen unga personer som lever med känslan av att ha fötts i fel kropp har ökat dramatiskt. Många av dem har gemensamt att de samtidigt har flera olika psykiatriska diagnoser.
Men som Uppdrag granskning tidigare har berättat saknas forskning på den nya och växande gruppen av patienter. Och allt fler slår larm om riskerna med det.
“Väldigt hög psykiatrisk samsjuklighet”
Psykiatrikern Angela Sämfjord tycker att transvården är viktig. Hon menar att transpersoner som är hjälpta av könsbekräftande behandling behöver ha smidig tillgång till vården.
Men i sitt arbete med att bygga upp den könskorrigerande vården för unga personer i Västra Götalandsregionen mötte hon också en patientgrupp med stor samsjuklighet.
– Det är en tydlig övervikt tilldelat flickkön, upp till 85 procent i vissa åldersgrupper. Det är väldigt hög psykiatrisk samsjuklighet, 90 procent har någon psykiatrisk diagnos. 45 procent har ett självskadebeteende. 20 procent har en autismdiagnos, men ytterligare 35 procent hade så pass mycket symptom att vi önskade remittera dem för utredning, säger hon.
“Inte beredd att som läkare ta den risken”
Angela Sämfjord anser att vården förväntas ge klartecken för könkorrigerande behandling, trots komplexiteten med samsjuklighet.
– Jag var inte beredd som läkare att ta den risken att göra skada för de här patienterna.
Konsekvensen blev att hon sa upp sig från sitt jobb. Det blev till slut en samvetsfråga, säger hon.
– Vi behöver också ha en vård som fångar upp de individer som inte är hjälpta av den könsbekräftande behandlingen och vi behöver se till att de inte får den, säger Angela Sämfjord.
“En olycklig formulering”
Karolinska i Stockholm är tydliga med att alla som söker vård hos KID-teamet, som tar emot majoriteten av barn och unga under 18 år med könsdysfori, inte får behandling. På hemsidan står det att endast var tredje person av de som påbörjade utredningar förra året uppfyllde diagnoskriterierna. Men när Uppdrag granskning ställer frågor om uppgiften visar det sig att det inte innebär att man säger nej till majoriteten av patienterna.
Vad hände då med de här övriga 70 procenten som påbörjat utredning?
– De hann bli 18 år innan vi var färdiga med utredningen och därför remitterade till vuxenenheten Anova, säger Louise Frisén, överläkare vid KID-teamet.
Så det var inte så att de 70 procenten inte uppfyllde diagnoskriterierna, utan det var så att de flyttades över?
– Ja. De flesta kommer ju när de är 17, 17 och ett halvt.
Men varför skriver ni inte det då? När jag läser den här meningen läser jag ju den som att ni bara satt en diagnos i en tredjedel av fallen och att övriga har ni gjort en professionell bedömning av att de inte har könsdysfori.
– Jag tycker också att det är en olycklig formulering.
