– Det är en väldigt tuff situation just nu, och det är få svenskar eller få västerlänningar som kan förstå hur tufft det egentligen är, säger Carl Biörsmark, svensk kulturarbetare som arbetat och bott i Liepaja sedan Lettland blev fritt.
En genomgång av vad som rapporterats i svensk och internationell press tecknar en mörk bild av vad som hände:
Lettland var en av de ”Baltiska tigrarna” i början på 2000-talet och Dagens Industri kunde 2006 rapportera att Lettlands BNP växt med 12 % första halvåret – en tillväxt som överskuggade till och med den kinesiska.
Men när krisen var ett faktum konstaterade många analyser att tillväxten var ett luftslott baserad på frikostiga lån från framför allt svenska banker som med aggressiv marknadsföring tjänade miljardbelopp på att låna ut till en skenande fastighetsmarknad och våldsam privatkonsumtion.
Än värre blev det av att bankerna lånade ut i euro, inte i den lokala valutan lats. Fastighetspriserna ökade med 30 procent under 2005 och 60 procent året därpå. När krisen kom blev det en enorm chock för de letter som lånat för att köpa hus. Deras inkomster var i lat medan lånen skulle betalas i euro.
– Ja, det gick ju väldigt kvickt, 2003, 2004 och 2005 så var det bara rakt upp. Och sen när det körde på i 180 så var det plötsligt bara att dra i handbromsen och trampa på fotbromsen samtidigt. Det var tvärnit, bara att lägga i backen, det gick väldigt kvickt nedåt, berättar Carl Biörsmark.
Fastighetspriserna gick i botten, kommunerna kunde inte betala ut löner, företagen fick inga lån och våren 2009 kunde Svenska Dagbladet rapportera att själva landet Lettland inte fick ett enda bud när man försökte sälja statsobligationer.
Invånarna lämnade och lämnar landet i en strid ström. Hur många är osäkert – inte ens lettiska statistikbyrån har några säkra uppgifter. Men det är många och befolkningen som sjunker stadigt är idag officiellt nere i knappt två miljoner människor.
– Våra forskares bästa uppskattningar är att minst 30 000 per år lämnar landet, säger Baiba Zukula, expert på befolkningsstatistik på Lettlands statistiska centralbyrå.
– Vi uppskattar att 200 000 människor lämnat Lettland sedan Lettland gick med i EU 2004, säger ekonomijournalisten Inguna Ukenabele på Baltic News Service i Riga.
Det är i så fall 16 procent av den arbetsföra befolkningen. Eller 30 procent av alla letter mellan 20 och 40 år.
– I vissa byar i östra Lettland kan man med egna ögon se att hälften av husen är tomma, säger Baiba Zukula. Hon hoppas kunna genomföra en folkräkning nästa år.
– Men vi är oroliga för hur det skall gå, är inte folk kvar får vi inga svar.
När det är kristider brukar brottsligheten öka, men i regionen Kurland har den minskat. Polischefen Normunds Grubis har en teori som han nyligen förmedlade i en intervju i lettisk TV: ”Det finns inget att stjäla längre – så tjuvarna har åkt utomlands?”
Minimilönen har sänkts med 20 procent vilket innebär att folk skall klara sig på 1900 svenska kronor i månaden. Arbetslösheten är cirka 20 procent, mer än dubbelt så hög som genomsnittet i EU.
Enligt en sammanställning som TT gjorde i juli 2009 hade de svenska storbankerna Swedbank, SEB och Nordea lånat ut cirka 500 miljarder i Baltikum när krisen kom 2007. Utlåningen genererade vinster på över 20 miljarder kronor vilket bland annat delades ut till ägarna som aktieutdelningar på mer än 5,5 miljarder kronor.
Utlåningen dubblerades mellan 2006 och 2007 men när krisen kom och utlåningen ströps fick det katastrofala följder för de baltiska ekonomierna.
Bankernas kreditförluster skenade, bara i Baltikum och Östeuropa uppgick de enligt Svenska Riksbanken till 68 miljarder, och bankerna tvingades be svenska staten om hjälp med garantier.
Svenska staten fick också rycka ut tillsammans med Internationella valutafonden, IMF, och EU med ett nödlån till Lettland på sammanlagt 80 miljarder kronor.
Men kraven var stenhårda. Lettlands budget skulle minskas med 10 procent 2009 och lika mycket till året därpå för att få lånen.
Lettlands premiärminister Valdis Dombrovskis var mycket kritisk till kraven och menade att de var orimligt höga. I en intervju i Dagens Industri i oktober 2009 kallade han Sveriges finansminister Anders Borg för ”aggressiv”.
En lång serie nedskärningar följde: de statsanställdas löner sänktes med så mycket som 40 procent för till exempel för lärare och poliser.
Pensionerna sänktes trots kraftiga protester och stor politisk oenighet, och antalet sjukhusbäddar skall halveras och lönerna inom sjukvården sänktes med 20 procent, medellönen för en lettisk läkare är idag 10 000 svenska kronor.
Men alla är inte kritiska. När Världsbankens chef Robert Zoellick i augusti besökte ett nödhjälpsprogram i Sigulda i Lettland och fick höra att de som rensade ogräs på fältet fick 100 lat (1400 SEK) i ersättning sa han: ”Men det är ju inte så dålig dagslön ändå”.
Enligt Baltic News Service, som rapporterade från besöket, log de kringstående när någon förklarade att det handlade om 100 lat – i månaden.
Sven Bergman, Joachim Dyfvermark och Fredrik Laurin