I FLERA ÅR hade Mari-Louise kämpat för att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden. Både fysiska och psykiska krämpor hade flera gånger lett till långa sjukskrivningar.
Varje gång kämpade hon sig tillbaka, men våren 2009 insåg både hon, hennes arbetsgivare och hennes läkare att det inte gick längre.
Sedan några år tillbaka hade hon ett halvtidsarbete på det statliga Filmarkivet i Grängesberg i Dalarna, dit hon flyttat för att komma närmare dottern. Hon hade jobb, lägenhet och en del nya vänner.
SAMTIDIGT plågades Mari-Louise av både depressioner och värk i utslitna tummar – och jobbet på Filmarkivet blev allt svårare att klara av. Efter en operation sommaren 2008 blev hon sjukskriven på heltid.
– Det höll ju på att ta livet av henne. Att sitta hemma och inte ha pengar och inte komma igen. Det tog för lång tid tyckte hon, berättar dottern Therese.
Den stora förändringen i sjukförsäkringsreglerna, som kallas den största reformen av systemet på 15 år, betyder bland annat att den som efter sex månader fortfarande är för sjuk för sitt gamla jobb – men bedöms klara ett annat – mister sin sjukpenning.
MARI-LOUISE bestämde sig därför för att göra ett nytt försök på Filmarkivet, men vintern 2009 avlöste infektionerna varandra och hennes psykiska besvär tilltog.
I ett brev till en av sina läkare skrev hon bland annat att ”Det känns tyvärr som jag inte har något liv längre?”.
Till sist fanns ingen väg tillbaka.
– Vi trodde väl att det skulle bli bättre. Men det blev ju sämre och sämre. Så i början av 2009 konstaterade både hon och jag att det här går inte längre, säger Tommie Hildman, chef på Filmarkivet i Grängesberg.
Vad var det som inte gick längre?
– Hon klarade inte av att arbeta. Hon var för sjuk helt enkelt, säger han.
61 ÅR GAMMAL bad Mari-Louise i februari 2009 Försäkringskassan om att få bli förtidspensionär. En läkare beskrev hennes hälsotillstånd i ett intyg med flera diagnoser, bland annat depression, ryggvärk och artros.
Och läkaren drog slutsatsen att Mari-Louise borde bli förtidspensionär, och skrev:
”Med tanke på den kroniska symtombilden bedöms patienten i fortsättningen ej arbetskapabel. Permanent sjukersättning rekommenderas.”
Hon sjukskrevs också de sista veckorna från jobbet på Filmarkivet. Den 1 april blev hon arbetslös.
Påskveckan 2009 fick Mari-Louise besked från Försäkringskassan i Borlänge om att utredningen om förtidspensionen skulle gå vidare.
Vad hon inte visste var att en annan handläggare, på Försäkringskassans Nationella försäkringscenter i Falun, samtidigt fattat ett helt annat beslut – om att hennes sjukpeng skulle dras in.
DET ÖVERRASKANDE beskedet kom med posten på skärtorsdagen. Och det gjorde Mari-Louise förtvivlad. Det vittnar idag båda hennes barn om.
– Jag frågar bara hur är det? Det är inget bra, säger hon då. Vad är det som hänt? Så där fort svänger det väl aldrig? Sen säger hon, nu kommer jag att börja gråta, så tokgråter hon och slänger på luren, berättar hennes son Peter om telefonsamtalet på långfredagen.
Mari-Louise ställer in påskaftonens firande med barn och barnbarn. Hon drar ned persiennerna – och tar sedan sitt liv. Hon lämnar inte något avskedsbrev, bara ett enkelt ”förlåt”.
Istället lägger hon fram läkarintygen från vårdcentralen – och breven från Försäkringskassan.
Hennes sjukdomshistoria ligger utspridd i lägenheten.
Hon skulle snart fylla 62 år.
NÄR SJUKREGLERNA ändrades den 1 juli 2008 togs bland annat möjligheten att väga in den försäkrades ålder bort. Och regeringen införde också ett helt nytt begrepp, genom att skriva om en mening i lagen.
Tidigare skulle den sjuke jämföras mot ett normalt förekommande arbete, men nu mot hela den reguljära arbetsmarknaden.
Mot varje typ av jobb, överallt i hela Sverige.
Den förändringen öppnade nya möjligheter att avslå eller dra in sjukpenningen.
LÄKAREN Lars Lundh som tyckte att Mari-Louise skulle vara sjukskriven är idag mycket kritisk mot både de nya sjukreglerna ? och mot Försäkringskassans agerande.
– Vad har man vunnit på det här? Ingenting. Alla har förlorat på det, säger han.
Reporter: Henrik Bergsten
Text: Peter Bagge