– Jag tror att patienten upplever detta våld på ett kanske mer gynnsamt sätt, säger psykiatrikern Ottar Gudmundsson om metoden fasthållning. Personen som hålls fast på bilden är inte en patient. Foto: SVT

På Island har man inte bältat psykiskt sjuka sedan 1932 – använder annan metod

Uppdaterad
Publicerad
Uppdrag granskning ·

På Island spänner man inte fast psykiskt sjuka patienter med bälte. Det har man inte gjort sedan 1932, då en överläkare fattade ett ovanligt beslut – att upphöra med alla mekaniska tvångsmedel.

– Vi har klarat oss utan bältning även om det förstås förekommer patienter här också som är farliga för sig själva och farliga för sin omgivning, säger Ottar Gudmundsson, psykiatriker på Universitetssjukhuset i Reykjavik.

Han arbetar inom den psykiatriska intensivvården men är också verksam i Sverige och har sett bältning på nära håll. Han föredrar den isländska metoden.

Bältad

– Skillnaden är förstås att det är lite mer humant. Patienten ligger inte där nedbältad i sin ensamhet och känner sig fullkomligt utlämnad, omyndighetsförklarad och försvarslös. Man försöker närma sig patienten på ett mer humant sätt, prata med patienten, och sedan använda den mänskliga kontakten för att få patienten lugn, säger han och fortsätter:

– Och sedan får vi förstås använda mediciner – injektioner och sådant för att få patienten lugn.

”De flesta ger sig utan kamp”

På Island tränas personalen att arbeta i team för att med olika grepp fysiskt hålla fast en patient som är våldsam eller farlig. Och att samtala, för att lugna.

Blir det inte mer fysiskt våld när det är människor som går in och håller fast och kanske måste brotta ner?

– Nej, det blir inte så mycket. Det är mer att man försöker gå in med ganska många människor så att patienten inser att det är ganska hopplöst, meningslöst att slåss. De flesta ger sig utan kamp.

Hur upplever patienten det då? Vad vet du om det?

– Det finns olika uppgifter om det. Det finns förstås patienter som har klagat över detta och upplevt detta som våld. Det finns kvinnor som blivit fasthållna för att få en spruta på det sättet och de har jämfört detta med våldtäkt och sagt att det var en fruktansvärd upplevelse. Och jag tror i och för sig att allt våld som patienten upplever är en fruktansvärd upplevelse. Men jag tror att patienten upplever detta våld på ett kanske mer gynnsamt sätt. Att det är mer humant framför allt.

Personal tränas i så kallade fasthållningar, samtidigt som de ska samtala med den som hålls fast för att försöka lugna. Mannen som hålls fast på bilden är inte en patient. Foto: SVT

Ottar Gudmundsson uppskattar att det brukar ta ungefär 20 minuter av fasthållning för att en patient ska bli lugn. 

Han reagerar starkt på Daniels Hallins bältesläggning som pågick i 42 timmar:

– Det låter fruktansvärt. Det är bara den där tanken att ligga bältad. Man försöker föreställa sig själv, att i den där situationen ligga nerbältad på en brits i 42 timmar. Det är nästan som tortyr.

Tror på färre tvångsåtgärder

Ing-Marie Wieselgren är specialist i psykiatri och psykiatrisamordnare på Sveriges kommuner och landsting. Hon tror att svensk psykiatri kommer att ha färre tvångsåtgärder om fem år.

– Jag tror att vi förhoppningsvis kommer att göra så att man i större utsträckning kan låta personer välja. Att man får vara med och diskutera och få göra det i ett lugnt läge, säger hon.

Är Island en förebild, ja eller nej?

–  Det går inte så enkelt att säga, jag tänker att det är en förebild med att de verkligen jobbar med att minska tvånget. Men just det här om man ska välja bort bälte för att istället hålla fast så är det ju en del personer som tycker att det är värre, säger Ing-Marie Wieselgren.

Uppdrag gransknings reportage Fastspänd sändes klockan 20 i SVT1 och SVT Play onsdagen den 4 april 2018.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Bältad

Mer i ämnet