Kvällen den 13 maj 2013 på Oslogatan i Husby skjuts Lenine Relvas-Martins i huvudet av piketpolis, särskilt tränad för farliga situationer. Erfarna poliser som var med under insatsen berättar för Uppdrag granskning att de inte delar den bild av händelseförloppet som polisen har förmedlat.

Polisen har sagt att piketen gick in i lägenheten för att skydda kvinnan. Men piketpolisens förhandlare Paul Hansson, som har lång erfarenhet och var med under insatsen menar att motivet är att gripa mannen.

– Ja, det är det. Och utifrån den positionen som jag hade i den här insatsen, utanför dörren, på balkongen, så uppfattade jag inte att det fanns ett hot mot henne. Det är min uppfattning, säger han.

Anledningen till att polisen hade kallats till platsen var att en väktare hade larmat om att Lenine Relvas-Martins hade hotat honom med en stor kniv. Lenine och hans fru Arja Relvas-Martins står vid olika tillfällen på sin balkong och kan observeras från polisens ledningsbuss. Polisens motiv för att gå in i lägenheten var att man bedömde att kvinnan i lägenheten var hotad. Men frågan är vilken hotbild som egentligen fanns:

– Det fanns inget hotfullt där på balkongen. Vid något tillfälle så lägger han till och med armen runt kvinnan, säger Patrik Zanders, som också rapporterade vad han såg till ledningsbussen.

I polisens sammanställning över viktiga samtal finns gruppchef Patrik Zanders rapport med:

”När mannen varit ute har han varit glad och inte haft något tillhygge. Han har varit glad och kramat om sin fru”. Men den uppgiften nådde aldrig fram säger insatschefen:

– Ja, man kan tycka att det är en omständighet som skulle kunna tala för att de var goda vänner, men nu kände jag inte till den uppgiften, hade jag känt till den så hade jag fått ta med den i vågskålen, säger Tomas Koppelman Hellgren.

Polisen försökte få kontakt

Polisen gjorde flera försök att nå paret i lägenheten. De försökte ringa telefonnummer som de hade fått fram och släppte ner en mobiltelefon genom brevinkastet och ringde den. Men inget fungerade.

Enligt Arja Relvas-Martins bar hennes man sedan ett par år på en rädsla för att bli mördad och åt ångestdämpande medicin. Piketpolisens bankade på dörren gjorde dem oroliga.

– Ja, jag hörde bankandet. Jag sa ”vi är inga kriminella, vi är pensionärer. Gå hem!”, berättar Lenines fru för Uppdrag granskning.

Efter piketens upprepade kontaktförsök sågs Lenine ensam på balkongen med kniven i handen, sedan rörde han sig in i lägenheten och gardinerna drogs för.

– När de försvinner in och allt dras ner, man släcker, vi får ingen kontakt. Det är där som det stora problemet börjar. Där vänder situationen så att säga, berättar insatschef Tomas Koppelman Hellgren.

Efter nästan två timmars polisinsats fattades det första av två beslut som ska komma att bli avgörande. Lägenhetsdörren bröts upp med brytjärn.

– Vi var tvungna att öppna dörren för att fortsätta förhandlingen där, för att se vad som har hänt inne i lägenheten, förklarar Tomas Koppelman Hellgren.

”Ett beslut om en konfrontation”

Enligt förhandlaren blir det beslutet ett vägskäl. Under diskussionerna i ledningsbussen framhåller han att om piketpoliserna skulle möta Lenine med kniv kommer de att skjuta. Piketens förhandlare menar att insatschefen ville gripa honom. Förhandlaren Paul Hansson är säker på sin sak och hävdar att motivet var att gripa mannen i lägenheten:

– Jag uppfattade inte att det fanns ett hot mot henne på det sättet. Alltså en gisslansituation. När man i det här läget väljer att gå in för att söka av lägenheten så tar man egentligen på ett sätt ett beslut om en konfrontation. Om jag hade fått stå där igen så kanske jag velat säga ”vänta lite, låt oss fundera lite på vad det innebär att vi gör det här”, säger han till Uppdrag granskning

Men insatschefen hävdar att man gick in i lägenheten för att rädda kvinnans liv:

– Det primära var att rädda kvinnans liv. Och därefter skulle ju mannen naturligtvis gripas, säger insatschef Tomas Koppelman Hellgren.

Dörren bröts upp för att få till en förhandling, men någon förhandling blev det aldrig. Efter tio minuter fattas beslutet om att gå in i lägenheten. Enligt insatschefen fick man aldrig fick kontakt med paret i lägenheten. Men piketen hörde svar från Lenines fru, enligt polisens egna förhör.

Fyra poliser utrustade med skyddsvästar, hjälmar, pepparsprej, distraktionsgranater, batong och pistol går in lägenheten för att möta 68-årige Lenine Relvas-Martins. Han är 160 cm lång och beväpnad med en kniv.

Det är idag endast tre av de fyra piketpoliserna som var med inne i lägenheten som vet vad som hände när dödsskottet avlossades, den fjärde befann sig då i köket med Lenines fru.

Enligt polisens redogörelse använde man först pepparsprej, och sedan distraktionsgranater för att separera Lenine och hans fru. Lenines fru vittnar om att hon fick sprej i ögonen och sprang till köket för att tvätta ögonen med vatten, berättar hon för Uppdrag granskning.

Dörröppningen mellan kök och vardagsrum blockerades av tre piketpoliser. Lenine och hans fru blev separerade.

– Är det så att man har gjort en separation mellan mannen och kvinnan och kan retirera ut ur lägenheten. Då är min bestämda uppfattning att då gör man det. Sen slår man bara igen dörren och väntar. Förr eller senare måste mannen ta sig ut. Då är det inte bråttom längre, säger Patrik Zanders när han förklarar hur han anser att man bör agera i liknande situationer.

Tog ett kliv in i rummet

Efter separationen fattade en av poliserna i dörröppningen ännu ett beslut som kom att få avgörande konsekvenser. I förhören berättas att polisen längst fram tar ett kliv in i rummet. Men varför polisen valde att ta klivet in i vardagsrummet är oklart. I förhören beskrivs det som hemlig polistaktik.

– Hur vår taktik ser ut kan jag inte av polistaktiska skäl gå in på och berätta om. Vad jag förstår så har han följt de rutiner vi gör. Alltså de sökmetoder vi har när gruppen agerar tillsammans, säger Jon Wåhlander, biträdande enhetschef på piketen i Stockholm.

Polisen som befann sig i rummet har vittnat om att han först beordrat Lenine Relvas-Martins att släppa kniven och sedan skrikit ”Granat!” innan en ny omgång distraktionsgranater slängdes in i vardagsrummet.

De två granaterna smällde sammanlagt 12 gånger. Men Lenine påverkades inte av smällarna enligt polisen. I förhör med polisen som avlossade dödsskottet ska Lenine snabbt återfått sin gardställning och stirrat på honom med vad som beskrivs som ”en psykblick”. Och poliserna beskriver att trots att de använt pepparsprej och distraktionsgranater så ska Lenine fortsatt att ignorera uppmaningarna om att släppa kniven.

Det är, enligt förhören, flera sekunder mellan distraktionsgranaterna och dödsskottet. Där emellan ska piketpoliserna ha skrikit ”Varningsskott!” tre gånger och därefter avlossat ett varningsskott. Först fem sekunder efter varningsskottet ska polisen ha avlossat dödsskottet. Men piketpolisen vid hans sida vittnar annorlunda – han säger att skotten avlossades tätt inpå varandra.

Det är också vad Paul Hansson minns, han är utbildad vapeninstruktör och van vid olika skottljud:

– Jag hör ju hur de här distraktionsgranaterna smäller och någonstans i slutet av att de smäller ut där så hör jag en annan typ av explosion, pistolskott som jag bedömer det i alla fall, säger han.

Inte heller piketpolisen som står med Lenines fru i köket vittnar att han hörde något annat än att en serie smällar. Han hörde inte heller att någon ropade ”Varningsskott!”.

Det är bara de tre piketpoliser som var direkt inblandade när Lenine sköts som har vittnat om att man väntade tills granaterna slutat smälla.

Uppdrag granskning har upprepade gånger sökt piketpoliserna från insatsen men de har valt att avstå från att kommentera.

Reporter: Petter Ljunggren

Text: Gunnar Rensfeldt